Allas lika värde vägs ofta mot nyttoaspekter. Människor som
kan bidra med något blir i praktiken bemötta som vore de mera värda än de som
inte kan. Så föds förenklade och svartvita påståenden om närande och tärande
människor. Som om människovärdet vore kopplat till prestation istället för
existens. Det är lätt att komma ihåg påståenden och talesätt som lyfter samma typ
av frågor: den som inte arbetar ska inte äta. Av var och en efter förmåga, åt
var och en efter behov.
Likavärdesprincipen kan göras oberoende av samhällssystem. I
ett land där människors värde är relativt lågt kan det ändå fungera, förutsatt
att man betraktar alla människors värde på samma vis. Det är först när människovärdet
blir hävdat som okränkbart eller oändligt som människors lika värde börjar
betyda något.
Därför är den kristna trons förankring av människovärdet i
Gud av sådan betydelse. Skapade till Guds avbild och upphöjda genom att Jesus
dog för ALLA människor. Denna fästpunkt utanför det människor råder över och
kontrollerar blir som en försäkring mot mänskligt godtycke. Och angrepp på
somliga personers värde och värdighet rymmer därför inslag av att göra människans
värde till något subjektivt, något föränderligt. Uppror mot Gud blir också ett
uppror mot människan och livet som något heligt.
