Dialysdag igen. Veckans första som denna gång inleds med ett besök på mottagningen för genomgång av prover och hälsoläget. Bra att få veta hur jag egentligen mår. Själv är jag inte så duktig att precisera läget, särskilt inte eftersom det hela tiden skiftar. Blodtrycket till exempel far upp och ner. Trötthet infinner sig plötsligt, orken tar slut. Ibland mitt i en mening.
Beundrar därför de dialyserande patienter som klarar av att arbeta vid sidan om denna tidskrävande behandling. Hur de gör förstår jag inte. När jag försökte för 25 år sedan gick det inte så bra. Efter transplantationen blev det fart på alla möjliga sätt. Då infann sig övermodet och jag trodde mig klara av allting, vilket visade sig vara omöjligt. Jag pendlade till jobbet i Stockholm, gick på kurs i Göteborg och skulle dessutom regelbundet producera en ledarsida. Klart att jag kroknade.
Men där befinner jag mig inte nu. Denna gång är jag piggare som dialyspatient än jag var förra gången. Då klarade jag knappt att gå 200 meter innan allt tog stopp när jag hamnade i dialys. Nu jade jag ganska mycket ork och energi kvar även om det tog emot att bestiga trappor. En del av kraften hänger fortfarande med, som tur är. Ikväll blir det tidigt i säng fast Sverige spelar mot Spanien i fotboll. Nu har Sverige blivit totalt utspelat och alla är nöjda! Här hemma. 1 poäng är säkrad. Vunnen! Spanjorerna ägde bollen och lånade ut den bara ibland. Av tio minuter hade spanjorerna bollen i 8 minuter. Sverige fick slå bort den i 2 minuter. Jajamen!
Sov sedan djupt och gott. Det gäller att vara hyfsat pigg före sitt sjukhusbesök så man inte bara är ett urlakat vrak efteråt...
