I de kristnas heliga skrift står
att den som visar gästfrihet
kan ha haft änglar som gäster
Vilket bättre sätt kan då finnas
om man vill locka fram det änglalika
än att ordna gästabud?
Om Gudstrons människor, böckernas folk,
överallt behandlade varandra som möjliga änglar,
som budbärare från Gud om fred,
försoning och mänskligt värde
Då skulle nog lovsången från himlen
höras av många, många fler
till och med här i våra
sekulariserade städer
Dialog hör samman med engelska
Frågar man om någon finns på plats
så överlämnar sig var och en sig som gåva
åt de andra, till gemenskapen:
Present, ropar de den ene efter den andre
Vi borde presentera oss för varandra
vara gåvor, lite uppsluppet änglalika
för varandra
All dialog löper risker
Orden tycks ägda av dem med vana
att lägga ut texten
Det kan vara enklare att tala själv
än att höra vad andra säger
Vi talar ofta och länge
lägger ut texten - så länge jag har ordet
(makten, intiativet) styr jag vad som sägs
Istället för att samtala och lyssna
Se där en risk: monologens fara
ett enahanda talande
Dialog kan vara ett nära delande
som ett spädbarn förnöjsamt
ler mot sin mor - det är dia log
Dialog är två och flera
som delar
de delar ord, tid, stund och liv
med varandra
Ord som blandas blir till nya harmonier
nya ackord, ny musik
nya meningar och nya insikter
Några rader ur en dikt av Bengt Erik Hedin
Jag är en människa
En människa
som ni är människor
Jag lever här
jag lever här med er
Här med er är jag en människa
Här med er
blir jag en människa
Tillsammans
är vi, blir vi
människor
Det är viktigt
att ni verkligen förstår mig
Det är viktigt
att vi verkligen förstår
Ett gott råd är att bilda interreligiösa råd,
kulturella och religiösa råd...
Ett bättre råd kan väl ingen få?
