Svenska kyrkan är i kris!

Inte för att hon tappar medlemmar. Nej, medlemsflykten är relativt begränsad. Det kan man stå ut med. Människor som fattar medvetna beslut att inte tillhöra en kyrka vars mål de inte kan dela gör självfallet rätt. Samtidigt måste vi erkänna och bejaka att det kan finnas många skäl vid sidan om egen tro att faktiskt tillhöra en folkkyrka som vår.

Kyrkan bedriver en stor och omfattande verksamhet som är tillnytta för många. Det gör många nöjda att kyrkan gör så mycket, har så många aktiviteter. Det tyder egentligen inte på kris.

Krisen består i att centrum urholkas. De som aktivt omfattar den kristna tron och vill leva ett trons liv med regelbundet gudstjänstfirande blir allt färre. Ungdomsarbetet krymper, konfirmandsiffrorna har rasat, dopen går ner och gudstjänsterna samlar allt färre.

Det är inte i de små församlingarna som svårigheterna blir mest påtagliga utan i de stora. När församlingar på 15-20-30 000 medlemmar samlar hundra eller färre till sin söndagliga gudstjänst – då är det kris.

När kyrkan satsar allt mer på att bygga ut verksamheterna och allt mindre på att väcka tro och hjälpa människor vidare in i trons liv – då är det kris.

När kyrkan bekymrar sig mer för sina logotyper och kommunikationsplattformar än människors tro och deras frälsning – då är det kris.

Men ur kris föds också nya möjligheter. Ur leda över det ytliga materiella livet föds längtan efter något som håller, något som bär. Ur brist på Gudskunskap föds längtan efter att veta mer om mysteriet och det heliga. Än har inte bönen tystnat och än ljuder lovsången till Guds ära.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Gudstjänst, Kommunikationsplattform, Logotype, Folkkyrka, Kris, Dop, Tro, Gud, Konfirmander