Ett besök på
Herrgårdsklint låter ana att även Gotland har haft år av oro och ofred. Här på öns östkust spanar man mot östersjö och fjärran riken. Men man har härifrån även haft uppsikt över grannskapet.
Nästgårds till den mera namnkunniga Torsburgen bär också denna klint resterna av en gammal fornborg. Man är inte alldeles säker på fornborgarnas uppgift och betydelse. Numera återstår endast vallar av sten på den högt belägna platån.
Länsstyrelsen på Gotland anger:
På Herrgårdsklint ligger en fornborg. Av Gotlands ca 100 fornborgar,
ligger de flesta på flat mark, men ett 30-tal ligger, som denna, uppe på
klintar. Fornborgarnas funktion är oklar. De få gotländska fornborgar
som har undersökts verkar ha byggts och använts under tiden kring Kristi
födelse, under vikingatid och in i medeltid. En fornborg behöver inte
alltid vara anlagd för försvar. Det kan ha funnits andra anledningar att
inhägna ett område på liknande sätt. Fornborgar längs kusten och på
höjder längre in i land har dock i sen tid använts för försvar, varför
de även tidigare bör ha använts så. Med rök och eld – och troligen också
ljud – kunde man snabbt varna och samla folket vid fara. Varje setting
skulle svara för sitt uppbåd.
Wikipedia sammanfattar fornborgarnas funktion:
Följande anses vara fornborgarnas olika funktioner:
- Tillflykt, det vill säga som en tillfällig hemvist dit den kringboende befolkningen flydde i orostider.
- Försvar, med eller utan permanent boende, en fast försvarspunkt som krävde kontinuerliga arbetsinsatser och större underhåll.
- Bevakningspostering, utmed en transportled i syfte att skydda eller beskatta handel och resande.
- Härläger, som en truppförläggning efter romersk modell.
Man kan under alla omständigheter vara säker på fördelarna med högt belägna skydd. Uppe från höjden kunde man upptäcka fara om det så var mänskliga fiender eller brand som hotade. Självklart leds tankarna till från vilka höjder man/vi nuförtiden avspanar omvärlden för att kunna signalera ofärd och hot.
Vad är det då vi ser? Vid en sådan omvärldsspaning och - scanning? Upptäcker vi enbart det vi är predisponerade för och beredda på? Än svårare lär det vara att upptäcka det man själv är en del av. Så tänker jag en sommardag uppe på Herrgårdsklint. Dit tar man sig inte om man inte kan klättra som en benget? Eller var det stenget? Även spaning har sina tvingande förutsättningar...
