Individualismens höga visa sjungs numera livligt i debatten. Envar alltings mått skulle kunna vara en slagkraftig refräng i denna låt. Individualisterna överbetonar riskerna med gemenskap och sammanslutningar och individens tillkortakommanden göms undan, vilket ger slagsida åt debatten.
Trenden att vara kristen på eget sätt och för sig själv har helt missat kristendomens gemenskapskaraktär. Visst har det förekommit gruvliga avarter av denna tanke, men det kullkastar ändå inte vikten av en sund och frisk gemenskap. Individen behöver någon att spegla sig i, någon som lever. Det är i samspel och interaktion som mänskligheten överlevt och det är också den rimligaste möjligheten till en framtid. Där människor på ett sunt sätt hanterar sitt beroende av världen och varandra.
