Gud beskydde vårt hem!

 

Denna tavla sitter sedan många år nära ingången till vårt hem. En påminnelse om att be om beskydd och omsorg. Inte bara till ödet eller högre makter i största allmänhet. Ty den Gud som tros i detta hem är inte något diffust i största allmänhet. Det är Bibelns och Kyrkans Gud som genom Jesus Kristus visat oss nåd och som med Anden som hjälpare kommer till oss och är med och för oss. En närhet som står öppen...

Beskydde är ett härligt optativ, släkt med konjunktiv! Som har med önskan, förväntan och möjliga förhållanden att göra. Nog vore det fint om välsignelsens presens kunde utsträckas till även en kommande och framtida förväntad välsignelse. Det ständiga nuet kan få semester så att Herren välsigne och bevare Dig kan återkomma. Nog vore det fint. 

Tänk att tavlor som denna fanns i många hem. Den som följer auktioner och går i andrahandsaffärer ser nu och då liknande tavlor som överlevt i sekulariseringens tidsålder. Förr var det en utbredd bön - att få bli välsignad. Idag är välsignelse mera avlägset och rent av obegripligt. Betydelsen har delvis svängt till att betyda att dela med sig av sin välvilja, att vilja någon väl. Skillnaden är Guds eviga kärleksfulla förmåga, jämför gärna med vår tillfälliga känsla och begränsade kraft.

Tavlan ja. Ibland är det som om själva tavlan ber för oss. Vi glömska människor kan behöva påminnelser och hjälp att tänka på annat än oss själva. För när vi ber Gud beskydde just vårt hem går vår bön oftast vidare till andra. För hemmen med de stora behoven, för att brist och nöd ska minska. För dem utan hem. För dem vill vi bedja!

Förresten, hittade en konjunktivens vers på nätet:

• Om människan ginge i ide.
• som visornas björnar och vide.
• och sjutton i knegandet gåve.
• och låge istället och sove.
• och slöte sitt öga och tege.
• tills vårsolen småningom stege.
• ur mörker och frost och elände.
• och väckte en vår som den vände.