Lyssnade till Adolf Fredriks kammarkör i en vacker medeltida kyrka på landsbygden. Av annonseringen framgick inte om det var församlingen eller skolan som tillhandahöll kören. Det visade sig vara skolan. Tonsäkra ungdomar med friska röster som framförde ett varierat och stundtals avancerat körprogram.
Prästen betonade i sitt tacktal hur jätteroligt det var att dessa jättevälkomna ungdomar sjöng så jättebra. På sätt och vis hade han rätt. Åtminstone i sak. Återväxten för svensk klassisk körsång är om man får tro denna eftermiddag/afton säkrad.
Bönderna hade till och med ställt in "höskörden" och lämnat sitt hårda arbete för att strömma till kyrkan. Det gjorde de rätt i vad de nu hade lämnat bakom sig av uppgifter och ansvar. Att vara människa innebär också att samlas för sång och spel, även om det bara blev till att lyssna denna gång.
en av de stora tidningsdrakarna beskrevs prinsessdopet bland annat så att det prästerna uppträdde i broderade särkar och att det sjöngs allsång. Man behöver inte bege sig till Skansen för att få sjunga allsång- närmsta slottskapell duger. Liksom vilken lokal kyrka som helst. Detta allsångsälskande folk har nu fått ännu en anledning att bege sig till de kyrkor de enligt alla undersökningar älskar och håller i helgd: allsång!
Bilden av de folktomma kyrkorna sitter djupt i medvetandet. Inte bara i vårt land utan i det kyrksammaste av dem alla: US of A. Radioprogrammet Människor och tro berättade om en rörelse där man i massor beger sig till en kyrka. Budet går ut via sociala medier, bloggar och twitter och facebook etc. Denna rörelse sägs ska locka fler att gå i sina kyrkor...
En sista reflektion denna morgon. Läser en deckare om den skotske polisen Rebus. En mening i boken lyder: Man slutar vl inte gå i kyrkan bara för att det snöar. Inte heller för att solen lyser, hoppas Er tillgivne Lars B!
