Liv och uppståndelse. Kan förstås som oväsen och konflikt som väcker uppseende. Inte alldeles ovanligt ens i Svenska kyrkan. Buller och bång runt meningsmotsättningar. Har vi hört och sett. Uppslitande strid och söndertrasade relationer. Till förfång för förkunnelsen av evangeliet och ett underminerande av kyrkans trovärdighet.
Liv och uppståndelse - centrala kännetecken i en församling där tron är väl förankrad och Påskdagens seger över synd och död firas och görs närvarande.
Ibland undrar jag - kan man få liv utan uppståndelse? Eller liv och uppståndelse enbart i den ena betydelsen utan den andra?
