Bara en ödekyrka
Vi stannar till i Bara. Mellan Vallstena och Hörsne. Där i Bara, hemvist för mycket och många goda och utomordentliga varpakastare, finner vi ytterligare en gotländsk öde ruinkyrka. Förfallet under 1500-talet gjorde att man inte kunde rädda kyrkan utan man fick ansluta till gudstjänslivet i grannsocknen Hörsne. Nu ett tidsdokument. Ett monument över fromhet och tro. Murar som vittnar. Portaler som lovsjunger. Stenar som ropar.

En gång en församlingskyrka. Uppförd under 1200-talets mitt. Nu bara naken kalksten, öppen för himlen. Precis som i en alldeles vanlig kyrka blir himlen närvarande, påtaglig, ja rent av synlig. Det gråa öppnar sig och den himmelsblåa längtan blir ögon, får form.

Där stillnar mitt oroliga jag. Där fylls jag av gudomlig närvaro, där är helig plats.

Jezidier var mer omskrivna förr
En svensk missionär, MARIA ANHOLM (1851-1946), var oerhört intresserad av jezidikurder. Det fanns till och med en jesidmission i Malmö. Maria Anholm har skrivit boken Jesidikurder, utgiven 2001 av apec förlag. Denna religons anhängare beskylldes förr för att vara djävulsdyrkare. De uppfattades också som varande en änglakult.

Så här presenteras boken: Anholm, Maria, Jesidkurderna (djävulsdyrkare) / sammanställd av Rohat Alakom. – Spånga : APEC Förlag, 2001. – 110 s.Boken innehåller tre studier om jesidkurder, författade av Maria Anholm åren 1902, 1919 och 1930. Artiklarna innehåller en del vetenskapliga jämförelser som kastar ljus över jesidernas förflutna och religionshistoria. Maria Anholm (1851-1946) arbetade ungefär 50 år för jesidkurderna. Hennes intresse för dem var mycket stort, deras seder och bruk intresserade henne mycket. Författarinnan har felaktigt använt benäm-ningen jesider. I verkligheten heter gruppen jezidier. Författarinnans benämning har behållits i boken.

Maria Anholm skriver att "jesidierna med ängslig omsorg innesluter vissa delar av sin religion i hemlighetsfull slöja". Redan då insåg man att jesidierna hade en utsatt situation och man betraktade dem som trasdhankar och vanlottade i stort behov av stöd och hjälp.

Göran Gunner anger i förordet till Maria Anholms bok att svenska läsare för hundra år sedan sannolikt visste mer om jesidierna än dagens svenskar vet. Idag är det väl bara Ingmar Karlssons artikel om Jeziderna i boken Korset och halvmånen (1991) som lyft fram dem ur dunklet och glömskan. Ändå lever de mitt ibland oss i både Tyskland och i Sverige.

Man kan förstås också läsa Innanför cirkeln : en resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare.

Idag utvisas jesidier ur Sverige som bland annat Svenska Dagbladet kunnat berätta om. Samtidigt dödas och förföljs denna religions utövare. Förfärligt och bedrövligt!