Kyrie och Gloria

Våndan från världen

får murarna att brista i gråt
som en laserstråle
bränner Kyrie eleison

likt släggans slag mot städet
ekar mångfaldens röster,
ropen om hjälp
och förbarmande
bryter igenom försvaren

fredens mäktiga skyddsrum
är avklätt, öppet, naket
berövat all värdighet
av röster från långhusets flyktingläger

blinda rop i kör
om förbarmande
hörs från vägkanten
där Någon gick fram
Christe eleison
Kyrie eleison 

man skulle kunna förlora vett och sans
om inte det hostades
en napp tappades, stolar skrapade
den trötte tänkte på annat
eller en ambulans for förbi därute 
med malande sirener 

mörkret är som tätast

förtvivlan som djupast
nöden ogenomtränglig
då elden flammar upp
änglarna sjunger äntligen
bort all plåga

det ekar sol

under valven
Gloria, Gloria, Gloria
och fred på jord

att skåda vad ingen sett

kyrkans rum vänds ut och in

av glas och sten
en himlens förgård
upplyst av ljusets härskara
stående runt tronen
vilka är vi att sitta still
när änglarna står
Gud till pris och ära?

den stora lovsången

välter stolar och bord
stolthet och prestige
upplöses som dimma
HÄR är DU
och jag blir vi
bortom och förbi
allt som fjättrat
Guds är äran
endast och allenast

vi sträcker oss

djärvt öppna och sårbart hängivna
med lovsångens nycklar
mot det vi inte förstår