Regeringen har sänt ett
förslag till lagrådet för prövning om att dra in boendet och dagpenningen
för dem som får avslag på sin asylansökan. Tanken är att tvinga bort dem som
inte längre har rätt att uppehålla sig i Sverige. Enligt tidningsuppgifter
skulle det idag betyda att 4000 förlorade sin dagersättning och 2000 sitt
boende på förläggningar. Moderaterna tycker inte att det räcker utan vill gå
längre.
Ambitionen att få ordning på avvisningar så att de som fått
sina slutgiltiga besked faktiskt också lämnar Sverige är lätt att förstå.
Skälet bakom beslut är nog inte bara flyktingars vilja att fortsätta sin
vistelse här utan också redan befintliga brister i hittillsvarande system för
avvisningar.
Att göra människor bostads- och medellösa är naturligtvis inte
godtagbart. Det är att straffa de redan drabbade på ett orimligt sätt.
Resultatet kommer förmodligen att bli en ny våg av kyrkors och andra
organisationers insatser för att gömma flyktingar. Därtill kommer en flod av
välgörenhet att välla fram så att mat och boende blir möjligt. Inhumana
åtgärder som att tvärt klippa livsuppehållande insatser (t ex bostad, mat och
kläder) lär inte stillatigande accepteras.
Särskilt för kyrkornas folk, även för dem som liksom jag
bara perifert någon enstaka gång varit indragna i att försöka förhindra avvisningar,
kommer åtgärderna att resultera i starka protester. Människor, oavsett religion,
sexuell läggning eller etnicitet och flyktingstatus, ska behandlas så att deras
mänskliga värdighet bevaras. Det är en kränkning om man försätter människor i
orimliga situationer. De som motas på alla sidor, bland annat genom att ha mist
sin försörjning blir därtill mer desperata och kan frestas att se brott eller
våldshandlingar som enda utvägen. Att skapa sådan desperation kan inte vara den
vägen en rättsstat som Sverige ska gå!
Den gyllene regeln är självfallet svår att omsätta i praktisk
politik och i myndighetsutövning. Ändå bör den kunna ligga till grund för
prövning av de metoder man vill använda för att åstadkomma i laga ordning
beslutade avvisningar. Ty vad är det för mening att knäcka det brutna strået?
