Kort Adventskalender 19

Sans och måtta är goda ingångsvärden när julborden skall avätas. Om man inte vill slippa helt, som en debattartikel bland annat föreslår i dagens Kyrkans tidning. Tanken att det ligger något omoraliskt i att äta tillsammans tarvar nog en längre diskussion. Det är inte heller så enkelt att man genom att avstå genast kan avhjälpa hungern eller bygga vattenverk någon stans i de fattigaste delarna av världen. Avståndet mellan vilja och genomförande kan vara både lång och besvärlig.

Påminnelsen om de som inte fick plats vid borden är i kyrkans sammanhang många. Man kan naturligtvis som i Skriftens liknelse gå ut på gator och torg och nödga andra att delta när de som var bjudna fick eller skaffade sig förhinder. Den ofta obligatoriska andakten brukar bli till en påminnelse om de som saknas och som är drabbade och utsatta. Ett extra kuvert vid bordet är en annan tankeväckare.

Men vikten av och glädjen i att som arbetskamrater samlas och med måltidsgemenskapen avsluta en termin och ett arbetsår behöver kanske understrykas. Goda avslut öppnar för bra fortsättning eller en nystart (som det kan heta i kick off-sammanhang, när man sätter ny fart med hjälp av festligheter). Att avslut sedan kan ske på väldigt olika sätt är värt att fundera över. Även ett enklare kafferep i en paus ger samhörighet och gemenskap. Baderskorna vid Porla Brunn hade nog slitit hårt och kunde behöva en stunds avkoppling.

Kortet kanske inte användes och skickades vid juletid, men stunden där i den soliga gläntan ser behaglig ut. Möjligheten till avkopplingen mitt i slitet är något att bära med sig i förberedelserna och julbestyren. En enda och plommonstopsprydd gubbe har fått plats vid bordet. I bakgrunden betraktar några män (förmodligen avundsjukt) kalaset.