Annandag Jul. Snart högmässa. Föreberedelserna är avklarade. Annandagen är en dag för martyrerna. För dem som led döden, gav sitt liv, för sin tro. Den helige Stefanos är den förste. Stenad till döds. Den gulliga stämningsfulla julen störs redan på annandagen av en realism som kan skrämma. Det går knappast att upprätthålla tron på den av naturen goda människan. Ondska och hat är starka krafter som inte släpper sitt grepp.
Det kostar på att bli gripen av budskapet. De som vill leva efter kristendomens kärleksbudskap blir provocerande för en värld med andra mallar och normer.
I Strängnäs kyrka har man inrättat ett sidokapell för vår tids martyrer. Väl värt ett besök. (Tidningen Folket skrev inför invigningen år 1999.)
Romantiken och idyllen leder vilse. Idealism och naivitet likaså. Insiktsfull realism är ordet för dagen.
Idag ber man i kyrkorna:
Herre, vår Gud, du gav den förste martyren Stefanos nåd
att be för dem som stenade honom;
– lär oss att älska våra ovänner
och förlåta dem som står i skuld till oss,
så att vi i ord och handling kan vittna om din Son,
Jesus Kristus, vår Herre och Gud,
som med dig, Fader, och den helige Ande
lever och råder från evighet till evighet.
