Vittnesbörd och julkort

Under uppväxten i Metodistkyrkan och genom kontakter med en organisation som Navigatörerna inympades övertygelsen om att en kristens vittnesbörd är nödvändigt och bör helst ske verbalt och med understöd av bibelverser. Bibeln var så viktig att man skulle kunna åtskilliga bibelord och -verser utantill. 

I min Bibel fick jag skriva in olika serier av bibelord i olika hörn av boken för att liksom ha argumentationskedjor när man skulle vittna/övertyga någon om att bli kristen... När jag väl försökte gick det på tok. Ingen tog mig på riktigt allvar, dels för att jag var så ung och dels för att min kunskap var om inte obefintlig så grund och ytlig som fernissa. Nästan ingen tyckte det var en bra idé att lyssna till ett ganska barnsligt vittnesbörd,

Under många år har ord som vittnesbörd knappast använts inom Svenska kyrkan. Istället är det undervisning och lärande som betonats. Den kristna människans personliga erfarenhet har inte efterfrågats utan det som gällt är att låta handlingen tala. Så har många av oss sluppit eller undvikit att sätta ord på tron i våra liv och den levda relationen till Fadern, Sonen och den Helige Ande. 

Få om någon blir övertygad av ett vykort som det här intill. Utformningen är gammaldags och något sentimental. Icke desto mindre kan bilden slå an i en del kristna sammanhang där orden blivit personligt upplevda som verkliga och sanna... För andra är detta obegripligt och går dem alldeles förbi. Kanske uppfattat som ett ovälkommet påverkansförsök? 

Det sägs ibland att man inte ska skicka julkort med kyrkliga och kristna motiv till människor av annan tro eller sekulär övertygelse. Ibland letar vi fram sådana kort som betyder något för oss och som vi kan tänka oss dela med oss av, inte som provokation utan som en påminnelse att sådant är en del av vårt Julfirandet. Där och då får de stå ut....

Hur vi lever och verkar talar oftast tydligare än vad vi säger och påstår. Tur är kanske det eftersom få människor vill bli utsatta för påtryckning, övertalning eller press. Ibland är det så känsligt att reaktionerna kommer innan ett samtal ensa har hunnit utvecklats: försöker du frälsa mig. va?! Samma reaktioner har mött mig i skolsammanhang, särskilt kring skolavslutningar och andra kontakter. Du får inte predika, be, välsigna eller göra något "religiöst", vi ska inte utsätta våra barn för manipulation! Denna allergi mot tro och kristen trosutövning har jag ibland sett som utbredd.

Bibelstudiegrupper, kristen djupmeditation, församlingsträffar för unga och vuxna, konfirmandundervisning, hembesök inför dop, vigsel och begravning, Ja, själva gudstjänstlivet kan fungera inbjudande och öppnande. 

Konsten att visa vägen och öppna dörrar till den kristna tron med bön, bibelläsning, aktiv församlingstillhörighet, gudstjänsfirande och levd barmhärtighet är fortfarande möjlig. Pedagogiskt kan det bli både komplicerat och stillsamt, men det är i alla fall en väg, ett sätt, att mångfacetterat "vittna" i vår tid. För vi har alla döpta kristna uppdraget att bära och sprida evangeliet om Jesus Kristus! Idag sker det med respekt för varje individs övertygelse. Nu sker det genom möte, samtal och dialog!