Klockorna som först hängdes upp och sedan togs ner

Med utdrag ur protokoll och brev

Berättelsen om hur Olaus Petri kyrka fick sina första tre kyrkklockor är en märklig och ovanlig historia. Där finns delade meningar om många olika frågor, små som stora. Den nybyggda kyrkan invigdes 4:e söndagen i Advent , A.D. 1912.  Klockgjutaren tror sig veta att man i Örebro var så inställd på att det skulle finnas kyrkklockor vid invigningen att man lät sätta upp klockorna trots att man inte tänkte godkänna dem!

När klockorna besiktigades på plats 1913 fick de underkänt. De som hade att bedöma klockorna klagar i dokumenten över tonhöjden och över besvärande biljud. Kyrkklockorna skulle ha varit stämda efter Nikolaikyrkans näst minsta klocka, för att harmoniera om och när de samtidigt ringde, men tonen låg ett halvt tonsteg fel. I två av klockorna motsvarade klangen inte ”rimliga anspråk på välljud”.

 

Ur klockbesiktningen 28 mars 1913

”Sedan vi på anmodan af Lektor Adolf Kjellström denna dag besiktigat ringmekanism och klockor i Olai-Petri kyrkan, samt utrönt klockornas tonhöjd och klang, såväl inbördes, som vid jämförelse med Nikolaikyrkans näst minsta klocka, efter hvilken tonhöjden skall rätta sig enligt kontrakt med Firman Bergholtz, få vi härmed aflämna följande Besiktningsutlåtande

Tonhöjden:   
Stora klockan i Olai-Petri kyrkan ger ett högt Fiss (norm.)

Mellan     ”                ”               ”        ”     ”     ”    H.
Lilla           ”                ”               ”        ”     ”   ungefär Diss.
hvaremot Nikolaikyrkans klocka ger ett högt F.

För att få klockorna kontraktsenliga, måste således tonen i samtliga Olai-Petri kyrkans klockor sänkas ett halft tonsteg. Beträffande den stora klockan kan detta möjligen ske genom ursvarfning, men beträffande de båda öfriga föreslå vi på grund af Klangen, hvilken icke synes oss motsvara rimliga anspråk på välljud, att desamma omgjutes.

Särskilt är den minsta klockans ton så fylld af biljud, att det är nästan omöjligt att bestämma tonhöjden, och därjämte är klangen kort och färgen osympatisk.

Ringmekanismen verkade säker och pålitligt, och hafva vi beträffande motorer och instrumentering ej någon anmärkning att framställa. Beträffande regeleringen så är det af vikt att få lilla klockans svängning ändrad, emedan den nu slår dubbelslag.

Vi våga slutligen tillstyrka att kettingar och stållinor till klockorna anskaffas i reserv, om de på grund af nötning eller annan anledning skulle brista.

Örebro den 28 mars 1913

Carl Engelbrektson                                   Otto Gallander

Ingeniör – Örebro                                     Lektor Örebro

 

Den 2 april 1913 skriver Bergholz brev till kyrkorådet i Örebro. Där finner man resonemang och synpunkter som mynnar ut i att man blivit förd bakom ljuset genom att kyrkorådet och byggnadskommittén i Örebro var så angelägna om att ha klockor till invigningen. Dessutom skyller man de uppkomna felen på lektor Kjellström. Därtill anser man nog att två av klockorna redan från början var alldeles för ynkliga, nästan som vällingklockor…

Orgelgjutarfirmans brev till kyrkorådet 2/4 1913 

Det är att beklaga, att klockorna någonsin blefvo uppsatta, då de ju enl. hvad Lektor Kjellström här konstaterade strax efter gjutningen, icke hade de toner han önskade. Det hade varit bättre, att vi då genast fått gjuta nya, ehuru det hade dröjt ett par månader med leveransen enl. kontraktet. Men vi förstår nu, att kyrkobyggnadskommittén önskade klockor till kyrkans invigning, och därför lät oss uppsätta klockorna, ehuru vederbörande icke ämnade godkänna dem. På grund häraf, och då klockorna under 4 månader användts vid alla tillfällen, anse vi det icke vara mer än rätt och billigt att kyrkorådet bekostar nedtagningen af de nuvarande klockorna, uppsättningen af de nya samt samtliga fraktkostnader.

Vi vilja också framhålla, att vi voro öfvertygade om, att klockorna ej skulle blifva bra, på grund af deras oriktiga inbördes storlek. Ty det är orätt och strider mot alla lagar för klockgjutning att göra mellanklockan mindre än hälften af storklockan. Vi måste erkänna att vi gjorde en dumhet i att i denna sak göra lektor Kjellström till viljes. Klockorna harmoniera icke, och däraf kan de små klockornas klang tyckas osympatisk; men att de icke skulle motsvara rimliga anspråk på välljud bestrida vi. Däremot medgifver vi, att så pass små klockor (nästan vällingklockor) måste låta rätt misslyckat från en stor stadskyrka…”

 

I kyrkorådets protokoll från den 5 april 1913 menar lektor Kjellström att han redan på plats i klockgjuteriet klagat på klockornas klang och stämning. Därför ville man inte bekosta nedtagning, uppsättning av nya klockor eller transporter.

Utdrag ur Kyrkorådsprotokoll 5 april 1913

§3
…Med anledning af denna skrifvelse meddelade herr Kjellström, att anmärkning mot klockornas klang af honom framförts straxt efter deras gjutning, således innan de levererats, att han framställt önskan om att klockorna skulle stämmas i Stockholm, men att herr Bergholtz föredragit att uppsätta klockorna i tornet och där stämma dem.

På grund häraf ansåg sig kyrkorådet icke hafva någon skyldighet att bekosta klockornas nedtagning, uppsättningen af nya klockor och samtliga fraktkostnader, så som leverantören fordrat.

Kyrkorådet beslöt härefter uttala önskan om att icke samtliga klockor nedtagas på en gång, utan att en af de båda större finge behållas, till dess de andra ersatts med nya på det att klockringning inte under tiden måtte behöfva saknas.