Söndag och nationaldag. Nationaldag och söndag. Det sekulära nationalstaten kan möta de himmelska härskarornas firande. I kyrkoåret är nationaldagen en annan än den svenska. Guds rikes nationaldag firas faktiskt varje söndag och inte bara en blågul dag om året. Det blå kan möjligen stå för Mariadagar men det gula har knappast plats. Såvida man inte ser att det är himmelskt guld, representerande det eviga ljuset. Och korset på fanan är faktiskt ett kors, ett den kristna kyrkans vittnande kors. En påminnelse om att oavsett nationalitet är det som vi läser i Fil 3:20-21: Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.
Vårt hemland är himlen... Och särskilt synligt tycker många att det blir vid intåget den 1 advent.
Samma spännande möte mellan olika världar sker när den sekulära helgdagen 1 maj prövar att infalla en söndag. Det har inte som jag kan minnas hänt på en röd dag. Kyrkan står sällan upp för att den röda färgen var intecknad långt innan den sattes på fana i täten för ringlande demonstrationer. Pingsten röda andeeld har givit inspiraiton och kraft åt rödmärkta martyrer genom ett par årtusenden i kyrkans långa historia av lidande och kamp. Och den har understrukit andens utgjutelse i dop och konfirmation. Så är det! Kyrkan kan med stolthet hålla fram sin röda historia och färg!
