Nu måste det sägas högt och inte hållas hemligt längre. Även om det tar emot att medge det. Sixten, the cat, har flyttat! På ett sätt tillät vi väl honom att bli för stor, han fick ta alltmera utrymme. Så när beslut äntligen fattades var det med blandade känslor...
Ja, han har inte flyttat så långt. Inte ut i vinterkylan att leta efter sopor på bakgårdar. Inte till det himmelska ängderna. Nej, mindra dramatiskt än så är det. Han har flytt från den här bloggen. Här på stillsam har han länge fått dominera alldeles för mycket. Andra ämnen har klagat. Kyrkliga frågor har undrat, hur skall vi få plats när den där katten får breda ut sig hur mycket som helst! Och vykorten har känt sig undanträngda.
Så från idag har Sixten, the cat, en egen gård att leka på: Sixten, the cat. När jag berättade det för honom fnös han bara. Egentligen fnös han inte utan nös. Sixten har nämligen fått en släng av förkylning och några dagar har han nyst. Nu verkar åkomman gå över, vilket är skönt både för honom och oss människor som bor i den här lägenheten.
Det är en förskräckande upplevelse att mitt i natten höra någon någonstans i lägenheten som nyser. Har vi besök? Hallå, vem där?
Det är bara jag, säger Sixten, med andan i halsen. När han nyser gör han det med besked och det tar nog på krafterna...
Så nu vänder vi blad, som det heter. Från och med idag får hans öden och äventyr utspela sig på andra sidor. Hej då Sixten! Då ser han på mig och fnyser, du har inte hört eller sett det sista av mig.
