Vari ligger det oroande att många gillar Borzoo Tavakolis
öppna brev (DN 21/11) till SD:s Kent Ekeroth? Ann Heberlein skriver (DN 29/11)
följande: Jag hänger upp mig på Tavakolis betoning av sina
prestationer: Han tycks argumentera för sin rätt att vara här, sin rätt till
trygghet och säkerhet genom att hänvisa till sin nytta och sina prestationer.
Det bekymrar mig att så många gillar och applåderar den retoriken. Människans
värde får aldrig någonsin härledas ur hennes prestationer. Varje människa har
samma rätt att få sina grundläggande behov tillfredsställda, oavsett hur nyttig
hon är. Det är min fasta övertygelse att människan inte förtjänar sitt värde:
Hennes värde är givet. Människovärdet äger hon i kraft av att vara människa.
Lusläser man Tavakolis brev finns ingen antydan om att han
genom sina prestationer skulle förtjäna att vara här. Tvärt om betonar han det
han fått av Sverige! Men understryker att han också gett tillbaka. En personlig
polemik riktad mot SD:s regelmässiga ifrågasättande av invandrarnas bidrag till
vårt land.
Människorvärdesdiskussionen är Heberleins egen reflektion.
Tavakoli lyfter däremot frågan om gott och ont. Man får läsa mest mellan
raderna och göra egna tillägg om man ska kunna tolka in det Heberlein gör: att
människans värde skulle vara beroende av prestationer.
Ann Heberleins fortsätter: Tavakolis text ligger naturligtvis, som man brukar säga, "i tiden".
Den skulle kunna ha varit skriven av vilken nyliberal ledarskribent som helst,
med sitt stenhårt individualistiska perspektiv och tilltro till varje individs
förmåga att vara sin egen lyckas smed, liksom den ensidiga betoningen av
"nytta". Det är som om hela samhället drabbats av en utilitaristisk
psykos, där de enda värden som räknas är produktivitet och nytta.
Denna brutala kategorisering har föga med Tavakolis text att
göra. Han diskuterar inte värde utifrån nytta. Eberlein skyller Tavakoli för hans ”stenhårt
individualistiska perspektiv”. Det är
obefogat och orimligt. Hans öppna brev bygger ju på en jämförelse mellan hans eget
liv och det han känner till om Ekeroth (vilket sannerligen inte är smickrande
för Ekeroth och därmed inte heller för SD). Den jämförelsen låter sig inte
göras om man inte använder sig själv som exempel. Effektivt kullkastar han
SD-retorik om den kostsamma invandringen genom att demonstrera hur han själv
bidragit till Sverige. Men föreställningen om att alla är sin egen lyckas smed
torgför han inte!
Ann Heberleins påminnelse om det givna människovärdet är
självfallet nyttig. Att hon använder Tavakolis uppmärksammade och spridda text
ger hennes eget inlägg trampolinstuds. Oron för att värde skall översättas i
vad man kan bidra med är befogad, men det är fullständigt obefogat att antyda
att Tavakolis öppna brev torgför sådana åsikter. Många kommer nu att tro så
eftersom Ann Heberleins artikel ser ut som den gör, med antydningar och
obefogade tolkningar. Dumt och onödigt!
