Tidens obönhörliga gång har snart sett till att pensionera alla på 40-talet födda. Min prästgeneration var enorm. Enbart hösten 1975 var vi 100 studenter som i Uppsala gick sin praktiskt teologiska termin före prästvigningen. Nu tågar vi ut! Många för att tillhöra reserven, den som kallas in när ordinarie styrkor inte räcker till (numerärt). Dessa reservister begraver, firar gudstjänst och vikarierar.
Det ständiga omorganiserandet av Svenska kyrkan gör oss bara på något år obrukbara som handledare och mentorer. Vi kan inte "hantverket" längre, vilket ofta visar sig gälla det som kallas administration och bokningssystem, timredovisningsprogram och dylikt. Åtminstone är det så det tänks.
Kvalitetsmantrat, ständiga förbättringar, handlar mest om ständiga förändringar. Som man med nödvändighet vill benämna förbättringar. Man mäter det man kan och tror att kvantitet och numerär är väl så viktigt som begrundad teologi och fokus på kyrkans skäl att finnas till. Om all den kraft som läggs på ständigt nya projekt, på kontinuerliga omdaningar av administration och organisation fick plöjas mer i missionsarbetet i församlingen istället. Då kanske några fler fann vägen till tro. Blev lärjungar.
Om 40-talisternas resurser skulle tas tillvara vore det väl klokt att använda dem just som stöd och uppmuntrare av de nyblivna kyrkotjänarna?! Kärnan i vigningstjänstens uppdrag, till exempel detta att vara präst, ligger väl fast? Allt det som gäller själavård, bemötande, eget och dagligt utövat andaktsliv, människosyn, predikoförberedelser, det muntliga föredraget för att bara nämna några få.
Att organisationens utformning får följder på hur man är diakon och präst är självklart. Då kanske några kloka och visa mentorer kunde hjälpa till att hålla fast vid det centrala. Det som väl med modern terminologi kan kallas bärande kärnvärden.
Så ta hand om den generation som nu är på väg ut. Eller in... Hälsa den inte med det som dessvärre brukas som avfärdande avskedsfraser som Auf Wiedersehen, Au Revoir, Farewell utan med ett rungande Willkommen, Bienvenue, Welcome!
