Församlingsråd och församlingssammanslagningar är på debattapeten i Kyrkans tidning denna dag. Församlingsråden har gjort gamla kyrkorådsledamöter konfunderade och irriterade över hur lite det finns att bestyra. Att lämna råd rakt ut i intet tjänar inte mycket till. För att rådgivare ska känna tillfredsställelse krävs att uppgiften både är meningsfull och att det finns lyssnare med makt att följa råden. När bägge saknas, som det gör i många fall, ropar det demokratiska underskottet högt. Ert uppdrag båtar föga! Det är ett alibi för att man berövade församlingen makt! Ert inflytande står på minus! Besluten och ansvaret är ljusår ifrån er!
Vad gäller sammanslagningarna betyder sättet det sker på mycket. Men även med mjuk sammanslagning där parterna får vara med på förändringarna blir det underskott på inflytande. Det blir legitimt att flytta medel från de stora och rika församlingarna till sådana som inte bär sig. En biståndsverksamhet där de förfördelade församlingarnas medlemmar får underskott för att andra ska få leva. Konstgjord andning som förr eller senare visar sig mycket tveksamt. Så försöker man lösa strukturproblem utan adressera det verkliga dilemmat: alltför små församlingar med alltför små personella och meteriella tillgångar. Hur det ska sluta vet ingen. Inte än...
