I flera år ledde jag en bokcirkel med flera frikyrkliga vänner. Vi läste bl.a. Anders Piltz: Se Ansiktet. En annan bok som vi studerade noga var Kristen tro med Alister McGrath som huvudredaktör. Att läsa några kapitel i taget för att sedan resonera och samtala är ett nästan oöverträffat sätt att både umgås och förkovras. Vi tillämpade ofta metoden att någon fick göra en kort redogörelse för de avsnitt vi läst. Därefter fick var och en ge korta reaktioner med tyngdpunkt på vad de särskilt fastnat för eller reagerat på. Sedan en stunds samtal som fortsatt under det efterföljande kaffet.
Tänk vad folk är duktiga på att baka! Det är ett av intrycken efter den fleråriga cirkeln. Inte heller spelar det någon större roll om det är hembakt eller ej. Dessutom går det lika bra med smörgås. Att det blev en sådan variation berodde på att vi oftast möttes i deltagarnas hem.
Det som sades mer förtroligt i cirkeln ska naturligtvis stanna där. Men några intryck och frågor bär jag med mig. Det visade sig att åtskilliga av troslärans teologiska punkter var helt eller delvis okända. Att det kunde finnas olika nattvardsläror blev en spännande och delvis omskakande upptäckt. Ord som realpresens och transsubstantiation var både nya och främmande för somliga. Frågorna om nattvarden var påverkad av vinets beskaffenhet och brödets sort och kvalitéer var också nya. Och hur skulle man tänka kring överblivet vin och bröd. Skulle det bevaras, konsumeras eller hällas ut? Kunde vinet hällas var som helst?
Vi talade ingående om församlings- och kyrkosyn. Vad konstituerar en församling? Kan den ledas och styras hur som helst? Hur ser man på kyrkans ämbeten? Och vad betyder "det allmänna prästadömet" i förhållande till vigda ämbetsbärare?
Vi gjorde korta litterära exkursioner till Luthers lilla katekes och till Limadokumentet: Dop, nattvard, ämbete. För oss alla blev det ett slags uppvaknande att inse hur mycket av dogmatiken, av bekännelse och lära, som slunkit förbi i predikningar, bibelstudier och föredrag. Mycket hade sagts om tron på Jesus men ganska lite om treenigheten eller om de kristna trosbekännelserna (symbola) och deras betydelse i bejakande form men också som avgränsning och avståndstagande från somliga av kyrkan kritiserade trosföreställningar.
Illustrationen är försättsbladet till En nyttig undervisning som tillskrivits Olaus Petri (i texten nedan förkortat till O) I den skriften får vi ett tidigt exempel på strävan att sprida och befästa kristen tro. Om En nyttig undervisning skriver riksarkivet: ´En nyttig undervisning' har ingen uppgift om författare eller utgivare. Den har dock tidigt på allmänna grunder förknippats med O (Scüick), vilket har bekräftats av nyare forskning. Enligt denna måste 'En nyttig undervisning' betraktas som en i mycket självständig bearbetning av O på grundval av Luthers Betbüchlein och skrifter av sydtyska reformatorer, främst Martin Bucers Das ym selbs, Urbanus Rhegius' symbolutläggning av trosartiklarna samt Johannes Bugenhagens psaltarkommentar. Tankegångar och uttryck som ordagrant återkommer i senare skrifter av O bestyrker hans författarskap. Med 'En nyttig undervisning' har O velat ge en fullständig framställning av frälsningens väg sådan den skildras i skriften, från skapelsen till den slutliga fulländningen. Det är detta framställningssätt, att foga in budskapet i en frälsningshistorisk ram, som är så typiskt för honom och som präglar hela hans författarskap".
Med dessa erfarenheter i ryggsäcken blir det så monumentalt förvånande att uthålligheten för att befästa tro, kunskap och insikter idag är så disparata och osystematiska (!) i Svenska kyrkan. Har vi en tro, har vi bekännelser och har vi en lära - är det väl något vi både borde sprida och fördjupa oss i?! Finns det en enda organisationsfråga som är viktigare än kyrkans uppgift och grund: den kristna tron?
