Kyrkans politiska ställningstaganden

Den 19 januari skrev domprost Mats Hermansson ett inlägg på facebook. Han sa sig ha läst några kultursidor och debattartiklar där det hävdades att Svenska kyrkan bara ägnade sig åt politik. Den kritiske läsaren kan fundera över hur ordet ”bara” förändrar betydelsen av ett påstående. Ordet får i detta sammanhang innebörden att kyrkan uteslutande eller enbart ägnar sig åt politik eller politiska utspel. Mitt intryck är att artiklar som varit kyrkokritiska har handlat om att kyrkans huvudbudskap, om tro, syndaförlåtelse och frälsning och att uppdraget att fira gudstjänst, undervisa, bedriva mission och diakoni ofta kan framstå som en bisak när Svenska kyrkan agerar.

På fråga vilka han avsåg svarar Mats att han inte kommer att berätta vilka tidningar eller skribenter han läst…

Sedan räknar Mats Hermansson skickligt upp en rad saker som ”vi” (i kyrkan) gör. Äpplen och päron om vartannat. Han undrar vad i denna uppräkning som är utspel och vad som är det kristna budskapet:

- vi ber för rättvisa och rättfärdighet.
- vi delar brödet så det räcker åt alla
- vi står upp för allas lika värde
- vi engagerar oss för utsatta kvinnor
- vi ordnar natthärbärge åt hemlösa
- vi ber för fred i Mellanöstern
- vi verkar för dialog i socialt utsatta områden
- vi samlar in pengar för att stödja utsatta
- vi följer med den utförsäkrade till socialen 
- vi samlar in namnunderskrifter till stöd för 
barn på flykt
Mm - och vi tror och hoppas på Gud som skapat hela härligheten.
Kan någon hjälpa mig sortera?

Så långt Mats Hermansson. Listan låter imponerande och kan ge intryck av att vara heltäckande med exempel från allt det kyrkan gör. Listan kan förstås problematiseras. Hela härligheten, den som Gud skapat, skulle ju kunna inkludera allt det som kyrkan politiskt vill motverka: hemlöshet, kvinnoförtryck, krig i Mellanöstern etc. Men det menar nog inte Mats Hermansson även om det i kyrkohistorien har funnits åsikter om att allt av både gott och ont har Gud som upphov och ursprung…

Man skulle naturligtvis kunna tillfoga andra inslag i kyrkans liv om man ville göra listan mer rättvisande. Här bara några enkla tillägg:

Politiska partier sitter i de flesta av kyrkans beslutande organ på alla nivåer.

Kyrkans representativa demokrati låter de förtroendevalda representera parti men inte församling.

Kyrkopolitiker från sekulära partier har starkt inflytande över biskops- och andra tillsättningar.

De beslutar i kyrkomötet om kyrkans lära t ex genom kyrkans böcker.

De kyrkopolitiska grupperingarna hävdar att kyrkan inte ska agera partipolitiskt.

Samma grupper försvarar att kyrkan ska agera politiskt.

Teologiska eller bibliska argument används sparsamt, om alls, när kyrkan t ex genom sin kyrkostyrelse skriver remissvar eller agerar i samhällsfrågor.

Kyrkklockor har ibland använts som ljudlig protest och för att försvåra för högerextrema grupper att använda sin yttrandefrihet.

Så visst agerar kyrkan politiskt och ibland även tydligt utifrån partiintressen. Att det innebär att det förekommer politiska utspel är därför inte så kontroversiellt. Däremot kan det sakpolitiska innehållet behöva diskuteras. Hur har man nått fram till vad kyrkan som ett trossamfund egentligen bör hävda?Bygger det på allmänna föreställningar eller har det sitt ursprung i Skrift och tradition?

Särskilt problematiskt är att ansträngningarna för att väcka tro och att missionera och undervisa om vad kyrkan tror, lär och bekänner tycks vara synnerligen lågprioriterade!