Högmässan, vad är det? En världsfrånvänd förlegad mötesform där vår tids frågor och problem inte ryms? En ointressant återvändsgränd som kommer att förlora mot mediabruk, fritidsintressen, hälsotrender och gym?
För den osedvanligt närsynte kan det vara så. För den som tror att högmässan bara är det som sker där den personen finns med. Men - högmässan består ju av den kristna kyrkans levande möte med sin Herre i bön och lovsång, i nattvardens firande. Och den högmässa som firas i Vallstena, Viby eller Kiruna hänger samman med gudstjänster i den anglikanska kyrkan till exempel i London, med katolska mässor i Rom och med lutherska högmässor i Minneapolis, Hong Kong eller Rio.
Och överallt utom just i den rika västvärldens modernistiska hörn firas gudstjänst i kyrkor som växer och där tron föds på nytt! Men här stannar allt fler i sängvärmen eller går på gym! Och så skyller man det egna valet på någon slags kyrkans tråkighet. Först ska man bara göra annat, men sedan, som prioritet 32 eller så, kanske ha med kyrkans gudstjänst att göra.
