Det är fest. Värdinnan berättar en spännande episod ur livet och gästerna lyssnar intensivt. Värden har tigit. Nu närmar sig själva berättelsens upplösning och poäng. Då på ett obegripligt sätt lyckas han ta ordet och berätta poängen innan hon hinner. Han som hela tiden legat i klungans bakvatten spurtar förbi den sista metern på upploppet. Det är på arbetsplatsen, närmare bestämt i fikarummet. En av de yngre berättar en tokrolig historia. Skämtet är beroende av en festlig vändning mot slutet. När historien närmar sig sin höjdpunkt griper en äldre person in och lyckas, till sin yngre kollegas förvåning, dra skämtets så kallade punchline. Den äldre skrattar högt och den yngre ler lurad.
De som stjäl poängen kan dyka upp var som helst. De som inte ger sig till tåls, som inte låter andra tala till punkt. De som tar över finns mitt ibland oss. Somliga gör det charmfullt och nästan omärkligt. Andra klampar fram och lyckas påtagligt trycka till och genera. Man ser barnet som ivrigt viftande ropar jag kan, jag kan! Men som i vuxen ålder inte längre vill vänta utan tar över.
Och idag stod det i Svenska kyrkans predikoturer i Nerikes Allehanda: Kristus är uppstånden. Och några satte nog morgonkaffet i vrångstrupen. Är Kristus uppstånden? Som om man ville berätta slutet på historien i förväg. Nu får ni väl lugna er lite. Det är ju bara Skärtorsdag! Ikväll ska han ju tvätta lärjungarnas fötter och instifta nattvarden...
Andra tänkte nog att sådant inte borde få stå i en modern morgontidning. Någon uppståndelse har inte ägt rum och kommer inte heller att äga rum. Det är som om man ändrat slutet av historien och gett den en helt annan och osannolik upplösning. Ja religionen är en bedräglig historia. Och den har fått bre ut sig på vetenskapens och förnuftets bekostnad. Så tänker några i ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Jasså, du är kristen? Då är du skyldig till mer ont än man kan förstå. Krig, världsbrand och elände! Kristus är uppstånden? Och…?
Det betyder mycket vem som får berätta slutet på historien. Vem som för stunden får sista ordet. Och somliga berättelser har vi ju del av på olika sätt. Somliga är mer delaktiga och har försökt vara på plats under passionstiden och lidandesvandringen. Dagens annons väckte frågan om man kan stjäla att Kristus är uppstånden? Är det vad som händer i Dan Browns populära Da Vincikoden, är det uppståndelsens realitet, eller snarare brist på, som den egentligen handlar om?
Vad som händer sedan, efteråt, är en annan historia. Men visst har det betydelse vem som berättar och vem som utlägger poäng och slutsats. Kristus är uppstånden?!
