det finns ord
som perforerar seklerna
på sin väg till
öra, hjärta, hand
översinnliga strålar
från den Ende
genom mänskliga prisman
tänkta och nedskrivna
låter de stämbanden
vibrera
i rummet där man hör
vokaler och konsonanter
samlade till Skrift
härolder och budbärare förkunnar
hören Herren
hör, Herren är en
i begynnelsen
hör himmel, lyssna jord
det hände sig vid den
tiden
att väg röjdes
gör, gå, ta, arbeta, älska, följ, se
bryt ner, bygg upp, plantera
hatet och fiendskapen gav
aldrig upp
smittsamt och dödligt
då blev försoning till
oförtjänt nåd
bagaget som samlats
där alla syndens
förlamande stenar lagrats
mer än det fanns ork att bära
lyftes av
det heliga budskapet
det sanngoda och genomglada
buret genom sekler
i tjänares mantelveck
viskat i skymning
och i förföljelsens natt
högtidligt lyfta
bär fromma händer
genom tiden
ner längs gången
på en sliten matta
på en sliten matta
det som lever
i vördat ord
för folket, det församlade
proklamerades räddning
de rätade ryggarnas evangelium
fick stenpelares kapitäl
att knoppas och slå ut
de välvda bågarna
och valvens
girlanger
att kaskadera
himmelsblomma
evighetsblått,
sommargrönt och
kärleksrött
En röst hördes
så lyder det heliga tilltalet
som har gått in för
landning
just här och nu
hela skapelsen svarade
med en röst
tack och lov
tillbaka ner från
hängivelsens berg
leder orden
krassa och kärva
bort från flykt och
fantasi
tillbaka in i utsatthet
där man i benådade
ögonblick
kan se
se människan
med Guds ögon