Rubriken på Björn Ulvaeus nya inlägg i SvD lyder: Sorgligt att inte kunna pröva sin trosuppfattning. Han menar att avstampet i en diskussion som denna borde ske på den nivå där man erkänner att man inte vet och irriterar sig på att John Sjögren (SvD) och Joel Halldorf genast svingar sig upp på höjder där Gud redan finns som ett axiom.
Men, inte var det väl det som Ulvaus tog upp i sin första artikel (SvD 16/5)? Den handlade mest om troende människors förakt för vetenskap och om det orimliga i att människor kunde be till Gud som situationen var nu. Bara i förbigående tog han upp religioners uppkomst och trons eventuella grund i rädsla och behovet av trygghet och sammanhang. Det var i det avsnittet Ulvaeus plötsligt ingick i det "vi" som skapat religioner och uttalade sig som talesman för alla de där andra. Men den artikeln gick sannerligen inte ut på att få troende människor att ta upp frågan om vad de vet och anser om trons grundvalar. Så byter man ämne utan att ens medge att det är det som sker...
Unviersitetsskolade teologer har mer än de allra flesta studerat religionsvetenskap och ägnat sig åt trons grundvalar och förhållandet mellan religion, vetenskap och tro. Därför är de vetenskapligt rustade för sådan samtal, men då är förutsättningen att det finns en samsyn om vad man faktiskt diskuterar. Då går det inte an att vrida diskussionsämnet efter eget behag!
