Det som verkligen betyder något

Gudsrelationen tar allt mindre plats i en människas liv och får allt mindre tid. Annat fyller uppmärksamhetens synfält. Även de mest överlåtna och engagerade kristna får sin tro alltmera utspädd. Annat ska ombesörjas och bestyras. Hållas reda på och kommas ihåg.

En alldeles vanlig morgon får ett par tidningar betydligt mera tid än morgonbönen. Därtill ska radions nyheter avlyssnas och ett antal kontakter på nätet läsas och reageras på. Dessutom ska ett stunds tidsfördriv också hinnas med i form av datorspel, korsord eller soduko.

Inte ens under tillagningen av frukosten blir det tid för kontemplation eller bön. Istället ska havregrynen mätas och vattnet skopas upp, kaffemåtten grävas fram och apparaten som tillverkar drycken behöver lite omsorg och tanke.

Den andliga utspädningseffekten är påtaglig. Mer trängs i varje arm hjärna. Var sak får mindre plats och mindre tid. Det är som om inte bara mänskliga relationer begränsas och man måste börja tänka på kort och intensiv kvalitetstid. Annat pockar på uppmärksamhet och kräver att man byter fokus. På nytt och på nytt.

Tiden för relationen med Gud splittras och delas upp i allt mindre bitar. Mindre bibelläsning, om någon alls. Snabbare tidebön, om man ens kommer ihåg vad det är för något. Möjligen ett slarvigt tecknat korstecken och sedan ut och iväg. Informationerna och budskapen hamrar mot hjärnbarken som hackspettar i jungfrulig barrskog. Man kastar sig ut i vardagslivets trafikström. Alert. På spänn. Och splittrad.

Den som känner igen detta är också utsatt för den påverkan som urholkar och underminerar. En situation som gynnar inre sekularisering. Av person, församling och kyrka som måste så mycket annat bestyra att det som är mest väsentligt får stryka på foten...

Därför sitter jag allt oftare och stirrar en stund på den tomma skärmen innan fingrarna får börja dansa på tangentbordet. För att minnas och samla tankarna, för att låta Kristus som bor i mig få tid att stiga fram. För att hinna ikapp mig själv och min tro. Och när något strular, tar tid eller låser sig, så blir det till en ny påminnelse och möjlighet att, ofta ordlöst, söka det som verkligen betyder något.

Eftersom vi nuförtiden alltmera sällan talar om det andliga livet och dess betydelse undrar jag förstås hur andra gör...