Så här års är alla körer igång med Lucia- och julreporertoaren. Natten går tunga fjät redan i november. Sångerna ljuder under alla övningstillfällen i församlingshem och kyrkor. Kortet ovan ger oss en påminnelse om att när Lucia firas är det hög tid att sända Jul- och Nyårshälsningar.
Någon berättade om att det i sociala medier pågår någon slags diskussion om Lucia inte lika g'rna kan vara en man. Eftersom vi lever i en upplyst tid behöver vi inte bry oss om gamla myter och legender. Sägs det. Lucia handlar om att bära ljus i en mörk tid. Det kan faktiskt män också göra. Och varför kan bara en person vara Lucia? Låt alla vara Lucia, tänker någon.
Men om det ska tänkas kring Lucia - varför är det så får som säger något om Lucia som en tävling i utseende. Skönhetstävlingar är inget att uppmuntra eftersom de ideal som hyllas ofta bara speglar kommersiella film- och mediaschabloner!
Samtidigt verkar Luciafriandet bli allt mera ifrågasatt. Pepparkaksgubbar är numera portförbjudna och får bara förekomma (en tidsfråga) på kakfaten. Men även de helgonkopplingar som kan göras tycks göra Lucia misstänkt!
Oavsett om några debattlystna vill göra Lucia till en genderfråga kan man utan att darra på rösten hävda att Lucia, hon som helgonförklarats, var kvinna. En ofattbart modig kvinna som bekände sin tro i förfärliga förföljelsetider. Hon som var adlig och rik delade och skänkte sin förmögenhet till de fattiga. Och därför miste hon livet och blev martyr.
Vad gör det om uppkomsten av Luciafriandet i Sverige inte hade kyrklig bakgrund? Kyrkorna bör, kan, ska i sitt firande lyfta fram Lucia från Syrakusa. Ljusbärerskan som en gång bar bröd till de fattiga och hopp till de modlösa!
