Intoleransen ökar. Inte minst på nätet. Det kan man läsa i en rapport till regeringen som Forum för levande historia sammanställt.
Extrema och våldsuppmuntrande sidor på internet ökar dramatiskt. Det är uppenbart att internet och sociala medier har utvecklats till centrala fora för spridning av grovt intoleranta och rasistiska värderingar, något som i Norge fått katastrofala konsekvenser. Här är kunskaperna ännu bristfälliga. (Ur Antisemitism och islamofobi) En faktor som kan ha stor betydelse är läromedlens stereotypa och även missvisande bild av judar och muslimer.
Islamofobin har vuxit så att man ibland ställt frågan om Muslimer är de nya judarna. Det vill säga har muslimerna blivit de andra, de utanförstående som man kan tillvita alla möjliga egenskaper och planer. Ett frågebatteri som lyfter fram särskilda kännetecken som kan visa på islamofobin hämtas ifrån Commission on British Muslims and Islamophobia i
Storbritannien. De hade ordnat konsultationer med forskare och muslimska organisationer. (Runnymede
Trust 1997), i svensk översättning av Otterbeck & Bevelander (2006):
1. Om islam ses som monolitiskt och statiskt eller som mångfaldigt och dynamiskt,
2. Om islam ses som annorlunda och separat eller som liknande och ömsesidigt
beroende,
3. Om islam ses som underlägset eller som jämställt,
4. Om islam ses som en aggressiv fiende eller som en samarbetspartner,
5. Om muslimer ses som manipulativa eller som uppriktiga,
6. Om muslimsk kritik av ”Väst” avvisas eller diskuteras,
7. Om diskriminerande beteenden mot muslimer försvaras eller kritiseras,
8. Om anti-muslimskt tal ses som naturligt eller som problematiskt.
Listan kan ge en indikation på hur man över huvud taget betraktar religion, etnicitet, klass. Byter man ordet islam mot kristen tro blir det förmodligen även där för många människor ett flertal träffar av avståndstagande. Vilket inte ska överskugga listans främsta funktion att avslöja och definiera isalmofobin. Men igenkänningen är inte betydleselös. Många kristna kan av egen erfarenhet förstå vissa delar av avståndstagande och hat som drabbar judar och muslimer. Det blir inte mindre komplicerat av att det beklagligtvis nog samtidigt finns många aktiva kristna som betraktar islam som det stora hotet, det mesta annorlunda, avgudadyrkande och onaturliga som finns.
I rapporten återger man Nationalencyklopedins difinition av Islamofobi. Där känner jag för min del igen sådan åsikter som jag ofta hört i diskussionen om hur vi som kristna ska förhålla oss till isalm och muslimer. Det dialogiska synsättet har då varit långt borta.
Islamofobi är rädsla för islam, överdrivna föreställningar om
att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett
samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk
konspiration som avser att störta det västerländska samhället, att jämföra med
antisemitism.
Dessa smakprov hoppas jag kan locka till läsning och samtal kring denna viktiga och högaktuella rapport. Trots att det inte är så enkelt att dra likhetstecken mellan antisemitism och islamofobi finns där ändå gemensamma nänmnare. Även aktivt kristna kan nog på en och annan punkt känna igen det avståndstagande som möter judar och muslimer. Vi borde därför ha lätt att identifiera oss med de som drabbas av antisemitism och islamofobi. Religionen som sådan är i vårt land inte automatiskt något som väcker sympati och förståelse. Ofta är det precis tvärt om.
I Aftonbladet kommentreras rapporten på ledarplats. Man citerar där ministern, Erik Ullenhag, som understryker att politikerna har varit dåliga på att bemöta rasismen. Ledarskribenten Eva Franchell fortsätter: Så är det, politiskt basarbete bedrivs bäst där de många människorna finns.
Även från kyrkornas sida har vi varit passiva och inte så sällan ganska ointresserade av vad som drabbar trossyskon inom andra religioner. När vi istället borde höja våra röster för att tala tydligt om det förkastliga i alla de hatiska fiendebilder som sprids via nätet, eller ageras ut på mångahanda sätt, och som har drabbat judar och muslimer.
Så läs och begrunda! Av solidaritet. Och av egenintresse.
