Här är min replik som fanns införd i dagens NA:
Ibland är det bäst att inget
säga. Det rådet borde någon gett Maria Lagerman som i NA svingar vilt inför
kyrkovalet. Hon vill inte att ”Svenska kyrkan blir en kyrka för de redan
frälsta, styrd av de som är trogna gudstjänstbesökare och personal, utan styrd
av dess medlemmar…oavsett om man kallar sig frälst, troende eller bara medlem”.
Maria Lagerman skulle aldrig
komma på tanken att man i arbetarrörelsen vore en merit att man är ointresserad
av politik. Man väljer företrädare på arbetarkommuner där de allra mesta
medvetna och rörelseengagerade deltar. Inte heller skulle hon föreslå att
fotbollsförbundet ska ledas av sådana som aldrig går på fotboll eller som inte
bryr sig om fotboll. Då går det an med kunskap och aktivitet. Men just i kyrkan görs
det till en merit att inte dela kyrkans kristna tro eller delta i kyrkans liv
och arbete!
Lagerman vet naturligtvis att
ingen driver tanken att kyrkan ska bli en kyrka för de redan frälsta! Svenska
kyrkans styrs genom ett gemensamt ansvarstagande, fastställt i Kyrkoordningen,
i samverkan mellan förtroendevalda och präster. Kyrkoordningen ställer också
upp regler för valbarhet som t ex innebär att man ska vara döpt. Dessutom finns
vissa hinder för anställda att bli förtroendevalda.
Maria Lagerman vill att många
ska rösta ”så att vi blir fler än de som vill styra kyrkan mot
tjänstemannastyre för redan frälsta, eller utifrån mörkbruna värderingar…”.
Första delen av meningen är rent påhitt! Och vad gäller risken för mörkbruna
värderingar är evangeliets budskap ett fantastiskt vaccin. Att SD alls kan
ställa upp i kyrkovalet beror ju på det Lagerman inte vill diskutera – att
politiska partier som ska forma vårt samhälle, stat och kommun vill bestämma
över ett enda trossamfund (trots att det finns många andra).
I valrörelsen har främst
politiska partier hävdat att kyrkan är utsatt för hot som det egna partiet kan
avvärja. Detta trots att t ex frågan om samkönade vigslar, kvinnor som präster
etc sedan länge är hanterade och beslutade. Det man sedan säger sig vilja med
kyrkan förvandlar den till vilken sekulär rörelse som helst. Kyrkan ska
genomsyras av partiets ideologi, som om evangeliet inte vore nog.
I vårt samhälle är stat och
kommun sekulära. De politiska partierna som styr via regering och riksdag
framträder falskeligen som religiöst och livåskådningsmässigt neutrala. Vore de
på allvar neutrala – vad har de då som partier i Svenska kyrkan att göra där beslut
tas i kristna trosfrågor, om nattvardsböner och psalmer?
Lars B Stenström
