De ombytligas söndag infaller idag. Intresset riktas inte mot de ordhålliga, de som säger ja och utför sin uppgift eller de som säger nej och konsekvent nog låter bli. Istället pekas de ut som antingen säger ja men struntar i att ta sitt ansvar och de som säger nej, men ändrar sig och utför uppgiften.
I vår tid finns det fler varianter. De som bejakar uppdraget men vill göra det som ska utföras efter egen pipa, på sitt eget sätt. De som tycker sig veta bättre. Vi kan tänka oss mäniskor som utför arbetsuppgiften till hälften och därefter ger upp. De som tröttnar, inte orkar. eller som drabbas avarbetsskador. Värre ändå - de som aldrig får frågan! Alla som sorteras bort eller som bara gås förbi...
Förändringens söndag kunde dagen också kallas. Det finns ett utrymme för att tänka om. För ja- och nejsägare. Viktigast av allt i dagens text är att uppgiften utförs. Det handlar inte om vilket arbete som helst. Utan om att göra Guds vilja. På den har ja-sägare inget monopol. Störande kanske? Eller uppmuntrande? Viktigast av allt är omvändelsens möjlighet. Ett nej till Gud och kallelsen kan i handling bli till ett ja. Ett hjärtats ja, ett ja som kanske inte hörs men som förr eller senare blir synligt.
För mig blir utmaningen denna - står jag till förfogande? Gör jag det jag själv vill eller det Gud vill?
