En trio änglar, två skära och en obestämt gulgrön, som svävar på små moln. Genom att ställa upp gruppen som vore den en sånggrupp bestående av mamma och barn har man förenklat detta med vingar. Nu slapp man utrusta den äldre ängeln med synliga vingar och lät de små och två barnavingarna representera de övriga.
Dessa änglar håller prydda minigranar i sina händer så att mottagaren av kortet ska förstå att det är ett julkort. För att understryka den tidsmässiga bundenheten finns också hälsningen God Jul på det från Tyskland importerade kortet. Den präntade hälsningen på baksidan lyder: En god och fridfull Julhälsning. Den som fick hälsningen bodde i Kumla.
Dessa schabloner till änglar, bereder de vägen till den inkarnationens stora högtid som stundar? Denna adventsvecka påmindes gudstjänstbesökarna om Johannes döparen som förberedde och röjde.
Uppgiften är knappast slutförd. Eller rättare, en liknande mission har kyrkans folk. Det tycks mig som att vägarna för Jesus, eller till honom, är ganska igenvuxna och knixigt krokiga. Det blir allt svårare att ta sig fram. Särskilt som intrycket sprider sig att kyrkan ägnar sig mera åt annat.
Själv frågar jag mig några frågor om det som tycks mig centralt. Är jag är alltför upptagen av yta och sken. Av det Jesus i Bergspredikan varnade för; att göra saker för att de ska bli synliga och ge popularitet, beröm och uppskattning. Är jag en person som i Johannes döparens efterföljd banar väg och röjer mark eller en som bygger hinder och hindrar framfart?