Svenska kyrkans generalsekretetare Lars Friedner tycker att det är långsökt att man själavårdar via e-post och nätet. Och Sveriges kristna råd noterar att ingen av medlemskyrkorna visat intresse för frågan! Tänk, jag tror tvärt om att kyrkorna har anledning att bekymra sig. Jag är övertygad om att det blir allt vanligare att man själavårdar a-la-minute och då med hjälp av nya kommunikativa och snabba (!) medier. När nya kanaler uppstår använder människor dem för att utgjuta sig och bli lyssnade till.
Det är bara att se hur frågemöjligheterna på Svenska kyrkans hemsida blir använda. Där är det inte alltid möjligt att urskilja vad som är själavård och vad som är mer neutrala och faktabaserade svar på kunskapstörstande frågor. Somliga frågor är verkligen personliga och verkar synnerligen angelägna för den som skrivit.
Därför är FRA:s avlyssningsdrömmar ett hot inte bara mot personlig integritet i största allmänhet utan en risk för den som anförtror sig åt någon annan som har plikt att tiga. Förtroligheten förskingras och tilliten far all världens väg!
För själavårdens och det nära samtalets skull bör nätet fredas och bara den eller dem är misstänkta bör granskas och undersökas. När vi alla blir misstänkta silar regering och FRA mygg och sväljer kameler, som skriftens ord förr så lödigt översatts.
