Det räcker inte med enbart insamlingar till en organisation med världsvida förgreningar för att tillfredsställa det internationella engagemanget i en församling. Den kristna kyrkan är extremt lokal genom sina församlingar men också synnerligen världsomfattande och utbredd. Kristi kyrka är den kyrka vi alla som tillhör kyrkor ingår i. Den är inte bara en rubrik utan en avgörande verklighet som kan påverka vår världsbild. Våra trossyskons öde angår oss. Men inte bara. Medmänskligheten och empatin hos kristna går oftare längre ändå så att andras öden ute i världen också blir angelägna.
Det som blir svårt är när engagemanget för kristna bröder och systrar spelas ut mot engagemang för andra utsatta folkslag, gemenskaper och grupper. Som om det vore trosegoism att stå upp för förföljda kristna. De finns på många håll som i flera afrikanska stater, t ex Egypten, eller i Mellanöstern, Irak och Iran, för att nu nämna några exempel. Förföljda kristna var länge något man kunde läsa om i Ljus i Öster där ofta kommunismens härjningar stod i fokus. Idag är medvetenheten större och fler utsatta kristna uppmärksammas när deras kyrkor bombas eller bränns ner eller där myndigheterna gör livet svårt för dem.
För ett brett internationell engagemang i Svenska kyrkan krävs ett informationsflöde från andra delar av världen och gärna egna lokala kontakter. Så har den församling jag arbetat mest i byggt ett kyrktak i Kimberly i Sydafrika och stöttat en hantverksskola, Ilemera i Tanzania, för barn som förlorat sina föräldrar på grund av aids. Dessa lokala och ofta konkreta projekt har engagerat församlingen och viljan att bidra ökade år efter år.
ACT behöver naturligtvis få in pengar, många bidrag, och fungerar som en biståndsorganisation. Hur man underbygger och entusiasmerar församlingars internationella engagemang är en knäckfråga. Ett sätt kan vara att börja engagera sig mot förföljelser av kristna och tydligt våga säga ifrån!
