Du får spela präst, sa Per till mig som tyckte prästrollen utanför vita duken var krånglig nog. Men med skaparlust, iförd prästkrage och nystickad fårtröja mötte jag konfirmandklassen. Jag instruerades att först kommentera en ouppslagen bibel och därefter svara på konfirmandens fråga om Gud och det onda.
Efter första tagningen tog regissören mig i upptuktelse. Så där kan du väl inte svara som präst, sa han irriterat. Jag hade låtit frågan vara också min. Fastän sant blev det underkänt. Tagning två tvingade mig att gräva djupare i min egen övertygelse. Det ondas verklighet är svår att förstå. Ändå tror jag att Gud väljer sida med oss när vi kämpar och strider med det onda. Så det sa jag och fick med tvekan godkänt.
Filmad idag hade andra fått spela prästen. Kanske kollegan som under konfirmationsläsningen ville påminna konfirmanderna om skapelsen? Hon läste pedagogiskt med förväntan att konfirmanderna skulle fylla i svaret.
Och Gud skapade människan till... Inget svar.
Och Gud skapade människan till sin... Inget svar.
För tredje gången vädjade hon: Och Gud skapade människan till sin...
Då svarar äntligen en konfirmand: Till sin förvåning?
Regissörens skapande i klippbordet tog tid. Drömmar om Hollywood hann uppges. När Konfirmationspresenten som filmen hette väl var färdig gladde den både föräldrar och konfirmander. Den handlar om besvikelse och förtroende och om vuxnas trevande tro.
Filmare kan skapa sin egen värld. Processionen tågar faktiskt ena året in genom Almby kyrkport i Örebro för att flera år tidigare närma sig altaret i stiftsgården Stjärnholms kyrka utanför Oxelösund för sin konfirmation. Det hisnar!
Andra bloggar om: Konfirmation, Undervisning, Präst, Film, Almby, Stjärnholm, Filmare, Gud, Det Onda
