Protein och fosfor, det låter det! Inte för att jag vet särskilt mycket om vad som ryms inom begreppen. Men man anar att de öppnar, en värld med stora landskap av kunskap. Orden gäller något för kroppen och livet basalt, nödvändigt och behövligt men även farligt och hotfullt. Särskilt om ämnena konsumeras i för stora mängder.
Den utomordentliga intransplanterade njure jag för 18 år sedan fick som gåva har blivit lite trött. Den mäktar inte längre fullt så mycket som den under många år gjorde. Men det är begripligt. Den har varit en livräddare. Och arbetat hårt i många år. Här finns ett och annat som jag redan skrivit om njurar och min transplantation.
25 procent av denna min njure är vad som återstår. Reningsverket arbetar med andra ord inte längre med full kapacitet. Det förklarar utöver mina ganska bristfälliga atletiska förmågor varför jag blev så oerhört trött under delar av en USA-resa som jag gjorde i somras tillsammans med kören Vocalis från Olaus Petri församling. De sjöng bejublat och jag njöt storligen. Men - jag hängde inte riktigt med i längden utan blev trött och sackade.
Provtagningar visar att mina värden blivit sämre. Proteinet har min kropp svårt att hantera och fosforhalten är för hög. Av dessa förklarliga skäl blev jag därför häromdagen inbjuden att besöka en dietist. Vid ett trevligt samtal var det kosten som stod i fokus. Eftersom proteiner lämnar slagg i blodet om inte njuren arbetar på topp så behöver kosten proteinreduceras. Även livsmedel med fosfor behöver på samma vis begränsas.
Förnämligt erbjöds jag två dokument. Ett som behandlade livsmedel som innehåller mycket protein och bör undvikas. Och ett annat papper som handlade om fosfor där produkter som har låg fosforhalt räknades upp. Konsten nu är att korsläsa dem så att resultatet blir så bra som möjligt. Här finns utvecklingspotential! Kanske för ett konfliktlösande papper som hjälper till att avväga hur man hanterar motsättningar. Själv skulle jag gladeligen läsa recept, inte för medicin, utan för den matlagning som borde vänta.
Kollisionen är oundviklig. Ris är rikt på fosfor men innehåller bara lite protein. Samma gäller t ex t ex fullkornsbröd, flingor och müsli. Så där håller det på. Balans och lagom är vad som gäller hädanefter. Men matvaror som ost, mjölk, fil och yoghurt är både proteinrika och laddade med fosfor. Där blir det till att begränsa sig.
Kosten blir mera vegetarisk eftersom kött, fågel och fisk är förnämliga proteinkällor. Grönsakskosten har andra begränsningar eftersom jag bör undvika ärtor, böner och linser. Linser och ärtor är synd att missa. De blir läckra soppor! Även nötter och frön får hädanefter skalas bort. Livet får spännande nya inslag.. Det vill till att hålla sig alert å huvudets vägnar så att de gamla matvanorna inte sätter krokben för den hälsa som står att få.
