Marginalisering tycks vara stridsropet för beslutsfattare inom Svenska kyrkan. Ofta illa dolt bakom tankar på stora lösningar med övertalande godord som samordning, rationell, enhet. Nu senast är det EFS och Johannelunds teologiska högskola som får känna på hur det är att förlora möjligheter att ge sitt bidrag till helheten.
Johannelund får inte längre leverera det sista året i prästutbildningen. Där ska kontrollen öka och lusten att inordna alla i ett och samma mönster blir allt tydligare. Inger Gustafsson, ordförande i utbildningsnämnden, hytter med fingret åt biskoparna genom att hävda att de inte kan förhandla med EFS om undantag. Men konsekvensen av beslutet för relationerna med EFS frisvär hon sig och nämnden ansvar för. Att vårda de relationerna faller på kyrkostyrelsen och biskoparna.
Vill man förvandla EFS till en kyrkokritisk rörelse har man börjat bra genom att begränsa Johannelunds möjligheter att påverka vilka präster kyrkan skall ha. När även EFS sätts åt sitter mångfalden allt trängre!
