Talet om mångfald döljer ensidighet

Äntligen tog Fredrik Lindström bladet från munnen. I aftonens kulturnyheter i SVT betygsatte han regeringens beslut att inte fastställa svenskan som officiellt språk. - Mesig politisk korrekthet. Huvudlöst, sa han till Kulturnyheternas reporter. Hela intervjun finns på SVT:s hemsida. Den skulle många behöva se och diskutera. Enligt min mening drabbar den förra och den nuvarande regeringen.

Det är klart att svenskan som offentligt språk ska lagskyddas. Likaså menar jag att tankarna på en kulturkanon är nödvändiga och goda. Folkpartisten Cecilia Wikström önskade en sådan för Sverige. Bara man inte tror att all sanning därmed är fastställd. Men behovet att lyfta fram några av de bästa exemplen i vår litteratur är stort, oändligt stort. Hit hör även stödet till spridning av svensk litteratur i utlandet. Det är ett fattigdomsbevis att inte vilja ge den svenska litteraturen möjligheter att nå lite större spridning. I vårt lilla hörn av världen skrivs fortfarande böcker av bestående värde. Att hjälpa till med spridningen är att hålla emot den amerikanska flodvåg av böcker som hotar att dränka världen med sitt,

Seriernas värld, hur trevlig den än är, kan inte ersätta god litteratur. Det ytliga och kolorerade i veckopress och det vi förr kallade kiosklitteratur måste få motbilder. De rörliga bilderna behöver leva i vår fantasi loch inte bara på filmdukar och i hemmens multimediaboxar.

Lindström uppmanade också landets invandrare att ifrågasätta snacket om mångkultur och mångfald. Han menar att talet om mångfald gör hela integreringsprocessen och invandrarna överhuvudtaget skada och är till ingen nytta alls.

Äntligen kan vi diskutera mångfaldsbegreppet med draghjälp av en person som charmat alla med sina språkprogram i televisionen. Huvudet på spiken!

Ni som läser detta – har ni tänkt på att de som flitigast talar om mångfald och vill hävda det mångkulturella inte så sällan är de som minst vill ta hänsyn till olika meningar och åsikter. De driver gärna den rätta åsikten och meningen i många av samtidens omdiskuterade etiska och politiska frågor. Borta är mångfalden, försvunnen toleransen och hänsynstagandet. Mångfald används för att flörta med de många religiösa och kulturella grupper som man aldrig tänkt ta någon särskild hänsyn till – eftersom man avskyr, ja till och med tar avstånd från, de värderingar och idéer de förfäktar.

Stora invandrargrupper för fram och försvarar religionens plats och betydelse i motsats till mångfaldsivrarna som helst ser religionen enbart som något privat. Den ska marginaliseras och förvisas från den offentliga arenan. Traditionell syn på familj och släkt ska helst inte finnas på den allmänna arenan – där innebör mångfalden enbart ett accepterande av allt som är nytt och bryter med gamla och nedärvda föreställningar.

Mångfalden blir ensidig. Sedan kan man tycka vad man vill om traditioner och religioner. Men den som hävdar mångfald får stå ut med att religioner och olika kulturer bär med sig egna uppfattningar, mönster och riter. Var gränserna skall gå, för sådana ska vi självfallet ha, måste vi diskutera tillsammans. Samtalet och gränsdragningarna ska ske så att de många rösterna ges utrymme och får höras!!!
Andra bloggar om: Mångfald, Kulturkanon, Invandrare, Kulturnyheterna, Fredrik Lindström, Cecilia Wikström, Integration, Mångkultur, Litteraturstöd Religion