Det blev ett väldigt ståhej om att jag lämnat mitt tidigare partiengagemang. Några måste jag be om ursäkt. Det kan verka som om jag bara är kritisk till socialdemokraterna. Så är det inte, och jag kan därför behöva understryka att många frågor finns där man har goda synpunkter och bra inriktning, t ex arbetet för internationell solidaritet som alltid imponerat även om stödet till vissa länder kunnat ifrågasättas. Och i rörelsen har jag mött oerhört många människor för vilka jag haft och har stor respekt! Det är inte dem min kritik handlar om. Utan om ett system där retoriken stämt allt sämre och där kotterier och inre cirklar på många håll styrt med hårda nypor.
Till sist blir frågan om kyrka och tro stötestenen där kyrkokritiken varit utbredd och avståndstagandet känts svårt. Att samtidigt som sekulär rörelse vilja styra kyrkan blir så motsägelsefullt och orimligt att jag inte längre kunde stå kvar.
Allt är inte dåligt i det jag lämnar och allt är inte guld i det nya sammanhanget.
