I nöden prövas vännen, sägs det. Ännu är det inte så många som har verklig nöd på grund av covid-19. Men den stora oro som sprider sig lägger sten på börda för dem som redan är hårt prövade. Den utsattheten är tung att bära, vilket man ytterst måste göra själv. Att ha någon att vända sig till som alltid finns nära ens hjärta är ovärderligt.
Tänk att en majoritet har stängt av den möjligheten frivilligt. Innebar det valet att de hellre bar bördorna själva? Eller blev det en oanad konsekvens?
För min del ber jag tyst: Vår fader...
