Är allting statt i förändring, undrar man efter det att en person som inte har en kristen livåskådning fått gå försvarets pastorsutbildning. Pastorer (herdar) är ju en av kristendomens ledartitlar. Men det är naturligtvis inte en pastorsutbildning som avses. Man blir inte gärna pastor i militär närstrid eller underrättelsepastor. Pastorsutbildningar leveraras ju inte av försvaret utan av trossamfunden själva.
Försvaret har följande uppfattning om själavård:
All militär själavård inom Försvarsmaktens staber/skolor och förband utgår från den religösa mångfald som finns i Sverige.
All militär själavård planeras utifrån att trossamfunden samverkar.
Den militära själavården syftar till att ge möjlighet till var och en inom Försvarsmakten att utöva sin religion.
Den enskildes religiösa integritet och särskilda behov skall beaktas då militär verksamhet planeras och genomförs.
Den militära själavården anpassas till de behov som finns bland Försvarsmaktens anställda och värnpliktiga.
Såväl inom Sverige som internationellt vunna erfarenheter av den militära själavården, delges Försvarsmakten och berörda trossamfund.
En själavårdsutbildning är möjligen något mindre laddat. Men även i det fallet bör man ju i sin åskådning ha en övertygelse och föreställning om människans själ. Annars blir det ju svårt att veta hur själavård förhåller sig till vilka kurativa uppgifter som helst.
Den begreppsliga klarheten riskeras om man blir för allmängiltigt luddig och oprecis. Ett distinkt språk låter pastor vara pastor och själ vara själ!
