Stengolv, pelare och höga valv ger rymd. Där kan tron växa. Om den tillåts ta plats. Där ska bön och lovsång fylla rummet. Undrar därför hur Tommy Nilsson t.ex., som åker på en omfattande kyrkoturne, ska bidra till tron växt och församlingens liv?
Tanken på kyrkorummet som en allmän samlingssal för allehanda aktiviteter drar lätt iväg bortom rummets avsedda ändamål. I Kykoordningens 10:e avdelning står: Kyrkans erfarenhet visar att det behövs särskilda kyrkorum, avskilda för att
tjäna församlingens gudstjänstliv, även om det inte är nödvändigt med särskilda
lokaler för att Guds folk ska kunna samlas till gudstjänst. De helgade kyrkorummen är över hela landet tecken på Guds närvaro. De är för många förknippade
med avgörande skeden i livet. De rymmer också mycket av en bygds identitet och
är en del av det offentliga rummet. Kyrkorummet behöver vara tillgängligt för alla
som söker sig till det. Eftersom det är avskilt för sitt särskilda ändamål ska där
inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i
övrigt kränker kyrkorummets helgd.
Det har hänt att artister visat kyrkorummet och tron sin ringaktning genom profant språk (svordomar) och märkligt opassande kommentarer. Altaren har används som avställningsytor, där har hamnat jackor, rockar, instrumentlådor och annat. Dekorum och pietet har försvunnit eftersom man menat att kändisar genom sina uppträdanden och konserter drar människor till kyrkan vilket ses i sig som en god sak.
Direkt före, under och efter en profan konsert är det särskilt viktigt vem som faktiskt och legalt ansvarar för kyrkobyggnaden och dess inventarier! Dessutom ska upplåtelsen för sådana ändamål beslutas av kyrkorådet där kyrkoherdens röst ska vägas in...
