Lätt låser sig tankarna vid det man inte kan, det man är förhindrad att göra. Inskränkningarna tar över. Allt som är möjligt och kan göras krymper då. I mitt fall är det dialysen som tycks lägga hinder i vägen.
Tre gånger i veckan måste jag till hemodialys (bloddialys) på sjukhuset här. Trevlig personal och effektiv behandling. Men knapert med läkarkontakter. Först passerar man incheckning med en person i förkläde visir och handskar som frågar ut patienten om hälsoläget. Sedan tas temperaturen. Väl inne på avdelningen kopplas jag under minutiös sanitet upp till dialysmaskinen och under fyra timmar ligger jag still medan blodet cirkulerar med 3 deciliter i minuten. Dessutom får man kaffe och smörgås, näringsdryck och till sist en måltid med sig hem. Detta för att dialysen berövar oss så mycket av proteiner och andra godsaker att en rejäl påfyllning behövs omgående efter seansen.
Bundenheten vid hemorten gör att jag måste stanna här. Visst kan jag åka 30 mil bort och ligga på hotell om jag skulle önska. Men det blir en natt och sedan måste jag hem igen. Sedan dialysstarten för snart 15 månader sedan kan jag enbart delvis duscha eftersom jag har en infart i bröstet som man kopplar upp mig med. Snart ska jag dock få en sk fistel där man syr ihop artär och ven och skapar ett jättekärl som tål att sticka i gång på gång.
Gästdialys är en möjlighet att besöka andra platser längre, men Covid - 19 lägger i år hinder i vägen. Förra året försökte jag få resa till Gotland. Då skulle man ha anmält sig till gästdialys i Visby redan i januari månad, men eftersom min dialys började i maj var det inte möjligt. Jag fick möjlighet sent i september, men då blev jag sjuk och Gotland försvann bortom horisonten. I år anmälde jag mig tidigt på nyåret. I april kom beskedet att all gästdialys ställts in.
Hinder bortom hinder är det lätt att tänka. Men möjligheterna är inte försvunna. Tiden när jag är fri och inte befinner mig på sjukhuset är mycket längre. Varannan dag är en dag av lovande utsikter att göra vad man lyster. Vandra i skogen, plocka bär och svamp, besöka grannstäder, påta i backen på kolonlotten, träffa vänner på behörigt avstånd eftersom jag är en extra känslig typ, läsa böcker, se på film och oändligt många andra påhitt och aktiviteter. Då inser jag att jag har det så bra med ett omväxlande och rikt liv.
