Det ska inte bli någon vana att publicera Lina Sandells dikter och psalmer på stillsam, men det är svårt att gå förbi hennes Modersvingen. Och detta trots att jag idag återger den på Linas egen blogg. Berömd blev dikten för sin djärva Gudsbild där modershjärtat och modersvingen fick uttrycka omsorgen och nåden, tryggheten och den trofasta kärleken. Carola har sjungit in en version av Sandells text.
Modersvingen
Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.
Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.
Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?
Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?
Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.
