Sjunga med andra är inte så lätt i dessa dagar. Men sjunga själv kan man alltid. Med eller utan röst. Att sjunga inombords är inget dåligt alternativ. Hela ens varelse kan bli uppfylld av sång.
I flera dagar har en strof följt med mig. Efter varje Corona-program har strofen dykt upp: talar stundom varning, stundom tröst. Inte för att psalmen/sången egentligen handlar om presskonferenser med smittskydd eller regering. Men de försöker göra detsamma. De har en stor förebild...
Plötsligt faller strofen in i sitt sammanhang och jag brister ut. Högt!
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst...
