Trafiken blir allt mera egendomlig. Tänk att det händer, och det ganska ofta, att människor kliver ut i vägbanan utan att ett ögonblick ha koll på trafiken. Huva och hörlurar och ingen uppmärksamhet. Utan tvekan kommer det att gå illa, mer än en gång.
För lite sedan berättade jag om ett barn som rusade ut mellan två parkerade bilar och undgick att bli träffad med en hårsmån! Vi tvärstannade, mitt i gatan, och Maggan, min fru gick ut för att tala allvar med de försumliga. Mormodern hade ingen koll och förstod inte vad som sades, vilket hon demonstrerade med två uppsträckta händer. Men mamman som höll på att säkra ett mindre barn i barnstol klev ur och förstod. Hon sa: skäll på dem! Kan det ha hjälpt? Man bara hoppas.
Dagarna efter sittande i bil vid en välkänd hamburgerkedja hade vi just beställt i den raspiga ljudanläggningen vad vi skulle ha. Den vanliga frasen kom: Välkommen fram till kassan! Vi rullade fram bilen då två tonårstjejer ivrigt samspråkande dyker upp bakom den stora menyskylten - de hade noll koll! Tur och änglavakt var än en gång på vår sida. Det blev ingen olycka, men det var snubblande nära. Hjärtklappning och olust satt kvar länge.
Utanför vår port har vi en bred trottoar och en bred återvändsgata utan särskild trafik. Det hindrar inte cyklister, mopedister och elektrifierade sparkcykel-farare att ständigt välja att åka på gångbanan. Det är ibland förenat med livsfara att obetänkt kliva utanför porten (!). Även med uppsikt kan det komma ett fordon i höga hastigheter. Ny skyltning har gjorts för att understryka att det är en gångbana. Den ignoreras eller blir inte avläst. Enda hjälpen nu vore att några bötfälldes för sin vådliga framfart. Djungeltrumman skulle säkert gå.
Vi som bor här kunde sedan bidra med en skylt: här på trottoaren bötfälls cyklar, mopeder, mm. Men, finns det alls några patrullerande poliser längre? Vi för vår del skulle gärna utfärda en skriftlig inbjudan till polisen, se denna text som en sådan, att bevaka vårt lilla hörn av stadens trafikmiljö, åtminstone några gånger. Vill de inte stå där i kylan kan de väl börja med att filma trafiken några dagar för att sedan efter analys genast bege sig dit!
I vår stad finns dat en hel del gathörn där cyklister bara får köra i en riktning. Det räcker att stå där sen eftermiddag när folk tar sig hem från arbetsplatserna för att se åtskilliga personer som högaktningsfullt struntar i skyltning och annan trafik. Där sätter de sina och andras liv i fara. Dessutom blir det allt vanligare att cyklister anser sig ha företräde på alla övergångsställen och brassar på bäst de kan för att komma först ut där. Normen tycks ha blivit att cyklisterna lägger ansvaret för sin säkerhet på bilisterna som tvingas bromsa och vika undan även när de har företräde och det egentligen inte skulle behövas.
Bilisterna då? Inte mycket att skryta med där. Vid stadens södra infart finns en 50-skylt som nästan ingen bryr sig om. Där körs dagligen både 70- och 80 kilometer i timmen. Och i rondellerna råder vilda västern-lag. Den som skjuter först vinner. Bilar far mellan filerna och kollisionsrisken är ständigt hög. Vid övergångsställena är somliga bilförare som cyklisterna: ganska hänsynslösa så att tillbuden står som spön i backen. Det är som om trafiken breder ut sig på sina egna villkor, utom kontroll.
Att backa ut från en parkeringsplats är förenat med stor kollissionsrisk. Bilister som ser en backande bil en bit ut i körbanan far ogenerat vidare, så den backande parten måste tvärbromsa.
Den som ska parkera sin bil tar inte sällan på sig svampplockarmasken. Ingen annan ska ta den plats jag vill ha! Beteendet blir ryckigt och bryskt.
Se där, ett litet axplock bara från den senaste veckans upplevelser. förändring börjar alltid med dig själv, finns det dem som påstår. Dessvärre räcker inte det när regler och normer uppfattas som råd och önskningar. Nu när det ska bli fler poliser kan väl några få tjänste-skor så att de kan börja promenera på gator och torg, igen! Snart! Nu!
