Avkragad - dvs förhindrad att utöva kyrkans vigningstjänst

En nyutkommen bok blir orsak till recensioner, krönikor och annan uppmärksamhet. Anledningen är att Visbys förre, och avsatte, biskop, har skrivit en bok ihop med Claes de Faire: Avkragad. På Bokus presenteras boken bl.a. på följande vis: "Som präst och biskop har Thomas Petersson ställts inför förtvivlade människors problem och lidanden hundra tals gånger. Då har han alltid kunnat finna tröst och förlåtelse i Guds ord, i Bibeln. Men nu gällde det honom själv. Och då vände den kyrka han vigt sitt liv åt honom ryggen."

Formuleringarna låter antyda att kyrkan gjort fel och att den vände sin biskop ryggen. Osant så det sjunger. Kyrkan har tillämpat sina regler och förordningar gällande tillsyn av biskopar. Att ett sådant scenario ligger i tangentens förlängning, dvs. kan hända den som skadar sitt ämbete kan väl svårligen uppröra den som vet något om Svenska kyrkan?

Prövningen en biskop kan möta utgår från följande frågeställningar. Om biskopen "1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, 2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon fått veta under bikt eller enskild själavård, 3. på grund av sjukdom eller annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller 4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en biskop bör ha"

Inför Ansvarsnämnden för biskopar har Thomas Petersson själv medgivit och bekräftat att "Han förstår att hans handlande har varit felaktigt och har skapat en brist på förtroende hos präster och församlingsbor samt skadat kyrkan". Av de recensioner som hunnit publiceras (i förtid) verkar bilden vid läsning av boken bli en annan, nämligen att Petersson inte riktigt insett vad han gjort. Läs Joel Halldorf i Expressen (Nu talar den avkragade biskopen ut om skandalen) eller Josefine de Gregorio (Biskopen missförstår synden). Deras omdömen är samstämmiga om att den fd. biskopen verkar sakna insikt i sin egen del i händelseförloppet. Boken karaktäriseras på Facebook av en gotländsk kyrkopolitiker vars synpunkter går ut på att Thomas Petersson ger sin berörande berättelse "naket, självutlämnande och ödmjukt" och att han är "kritisk till en del personers agerande - men han delar inte ut några knivhugg". Hmm. Debatten har bara börjat...

Utifrån sett verkar det som om den f.d. biskopen velat dra en skarp skiljelinje mellan arbete och fritid, mellan uppdraget en person utövar och det privatliv som levs. Denna gränsdragning är inte okänd för de flesta som styr och leder Svenska kyrkan, vilket är förskräckligt att påpeka. Det händer att somliga personer går till jobbet där de arbetar som präster och när de kommer hem träder de in i en privat sfär där kyrkan helst inte skall nå dem eller ska kunna ställa några krav eller ha förväntningar på dem. Samtalen besvaras inte trots att akuta utryckningar måste ske. Kallelsen som tillåter sådana begränsningar fungerar då mycket begränsat och huvudsakligen under betald arbetstid. 

Kan Thomas Petersson möta förlåtelse och viss förståelse från kyrkan? Det kan han säkert. Möjligen till den grad att han åter kan träda in i vigningstjänsten som präst. Biskopsvigningen kan kyrkan inte göra ogjord, men kan kan besluta att han framgent ska vara förhindrad att utöva biskopsämbetet.