Kyrklig yttrandefrihet i fara

Nu skall munkavlen på igen! Den som tänker annorlunda ska tiga. Så kan man förstå den anmälan mot prästen Torbjörn Lindahl som ordföranden i Luleå domkyrkoförsamlings kyrkofullmäktige Maria Johansson-Berg (s) lämnat in till domkapitlet i Luleå. Läs handlingarna hos Kyrklig dokumentation!

I anmälan finns många utfall. Johansson-Berg skriver: ”Att välja att vara anställd av Svenska kyrkan gör att man ansvarar för Svenska kyrkans värderingar och förhållningssätt. Det är omöjligt att bygga församling på arbetsgivarens uppdrag om man inte delar dennes syn på uppgiften. Särskilt i värdegrundsfrågor”. Vilka dessa värdegrundsfrågor och förhållningssätt skulle vara redovisas inte. Förmodligen förutsätter anmälaren att detta är något självklart och enkelt. Vilket varje person som försökt sig på att diskutera Svenska kyrkans lära insätt är något både komplicerat och oklart.

Prästen TL anklagas dessutom bland annat för att ha förorsakat splittring i arbetslag och församling. Han beskylls för att medvetet ha skadat det allmänna förtroende präster åtnjuter och som gör det möjligt för dem att representera sin arbetsgivare. Detta sägs betyda att han medvetet skadat det anseende en präst enligt Kyrkoordningen bör ha. Vilket måste få arbetsgivaren att agera. Vilken arbetsgivare som avses verkar en aning oklart eftersom domkapitlet inte är TL:s arbetsgivare. TL anklagas vidare för att ha omöjliggjort samarbete ”med andra organisationer och verksamheter”.

Anklagelserna mot TL gör ingen skillnad mellan lära och ordningsfrågor utan väljer att framställa TL som omöjlig och illasinnad (en person som medvetet går in för att skada kyrkan och präster och det förtroende de åtnjuter).

Allt tycks ha sin upprinnelse i det som TL som bloggare publicerat. Där får han särskilt påskrivet eftersom ”personliga konflikter och samarbetsproblem inte ska bearbetas på offentliga arenor. I sociala medier är det särskilt viktigt att inte leva ett liv som präst eller diakon och ett helt annat liv på fritiden”. Nu lever man knappast någon sitt liv i sociala medier. Inte ens präster. Tvärt om är sociala medier för de allra flesta något man inte använder sin arbetstid till, utan de ägnar man sig åt på sin fritid.

Alldeles oavsett vilka åsikter och teologiska idéer TL påstås förfäkta äger också han den yttrandefrihet grundlagen tillförsäkrar medborgarna i Sverige. Därmed har han rätt att fritt uttrycka sig i tal och skrift. Arbetsgivaren har ingen överprövningsrätt som ger utrymme för att hindra någon från att utöva sin grundlagsskyddade rättighet. Yttrandefriheten har sina gränser. Förtal och diskriminering är till exempel inte tillåtet. Men det är inte något sådant TL anmälts för.

Glädjen över mångfalden i kyrkan, den som så ofta uttrycks, verkar inte vara särskilt långtgående eller allvarligt menad av denna anmälan att döma. Är tigande och tysta anställda att föredra framför diskussion och samtal? Är underdånighet och underkastelse under några odefinierade grundvärderingar det nya idealet? Särskilt som dessa grundvärderingar tydligen inte innefattar rätten att ge sin mening till känna…

Som bloggare med kritisk solidaritet som ledstjärna känner jag att det nu börjar blåsa snålt runt tangentbordet. Dag Sandahl, vars blogg jag både läser och ibland hänvisar till, blev illa åtgången och märkligt kritiserad av sitt domkapitel och överklagandenämnden. Även det ett fall där yttrandefrihetens gränser snävades in, och det rejält. Det kanske är dags att anmäla sig själv och sin stillsamma blogg till domkapitlet (Strängnäs i detta fall) och så förekomma eventuella skrivelser.

Utövandet av yttrandefriheten kan förstås kosta på. Man kan falla i onåd hos en högt uppsatt kyrkopolitiker och därmed riskera sin anställning. Ingen har väl glömt att utköpen av medarbetare i kyrkan har galopperat sedan bandet kyrka-stat löstes upp och präster blev lokalt anställda?

Jag plockar nu fram Biskop Thomas frihetsvisa och sjunger stillsamt för mig själv:

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, hvad du bör göra!
Gud hafver gifvit dig hjerta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!