Genom historien tågar människorna
i folkvandringar, som arméer eller
som folkliga rörelser
Idag blir vi, kyrkfolket,
till en härligt stor adventsrörelse
Hade lärjungarna kunnat spela
trumpet, trumma och trombon,
hade man haft en egen blåsorkester
– vilket himla ljud, ett himlaljud
Ungefär som när församlingens musikkår
nyss lyfte vårt Hosianna mot höjden
Men även utan mässingsinstrument
var det klang och stort jubel
Upptända av förhoppningar om
oberoende, frihet och rättvisa
vandrade och dansade man in i Jerusalem
Idag är det få som vågar hoppas på försoning
trots alla fredskonferenser
Hoppets lätta fötter
dansar inte längre i Jerusalem
I alla tider har människor tågat
för möjliga och omöjliga mål
för goda saker och för onda
Vi hör fotsteg och röster
slagrop och stöveltramp
Ett folk på marsch kan betyda
krig, och förtryck
men också rättvisa och frihet...
Resten av denna predikan hittar Du på
min predikoblogg ordrik
